Lectio: de Många

Då har vi snuddat vid den Endas väldighet, och måste backa, klentrogna, förbryllade eller övermannade
Som vanligt då
Vi vänder oss till det som kanske är lättare, nämligen de Många
Hur kan de Många vara en del av det Enda? Hur kan vi tala om ett Enda som visar sig som Många? Har de ens med varandra att göra? Eller omvänt; går de ens att skilja åt?
Hur kan vi tala om de Många? Vi talar om de Många eftersom vi upplever mångfald, antal, kvantitet
Men om allt är det Enda, vad är det då som gör att vi inte upplever det Enda som just... ett enda?
Är orsaken till detta också... det Enda? Är det så att det är det Enda som ligger bakom illusionen om avskiljdhet? Givetvis; illusionen är i sig en illusion
Där finns endast det Enda
Men ändå finns där de Många! Det är så universum visar sig - ett universum, många delar; en himmel, många stjärnor; en sol, många strålar
För att försöka greppa det här lite bättre kan vi finna en parabel i modern teknik; vi kan välja att se på universum som ett hologram
Ett hologram är en bild som består av många mindre bilder; varje individuell bild är en småskalig (mikrokosmisk) kopia av den stora (makrokosmiska) bilden
Vi kan finna en annan liknelse i kabbalan; den oändliga, gömda guden framträder i sin skapelse via tio tal, s'firot, som alla innehåller varandra (i ettan vilar tvåan till tian, i tian vilar ettan till nian, osv.)
Vi kan finna en tredje i hinduismen, där himlaguden Indra håller sitt oändliga nät av pärlor, där varje pärla är så blankpolerad att den ensam reflekterar alla andra pärlor i nätet
Vi kan ta till en fjärde; varje DNA-sträng innehåller samma information - hela kroppen finns alltså lagrad i en enda sträng - ändå verkar de på helt olika sätt

Om skapelsen är en kropp är varje del ett organ, uppbyggt av celler, uppbyggda av proteiner, och så vidare, i allt mindre beståndsdelar tills man nått de minsta Många
Inom thelemisk teologi kallar man dessa minsta punkter Hadit, mikropunkter där universums intryck kan mötas
Men detta är i sig inte helt sant, för Hadit kan inte skiljas från Nuit, det Enda
Fysikern David Bohm flippar och säger att:

Det själsliga och det materiella är två sidor av en enda övergripande process och är (liksom form och innehåll) åtskilda endast i tanken men inte i verkligheten
Det finns en enda energi som är grunden för all verklighet... Det är aldrig någon verklig skillnad mellan själsliga och materiella aspekter på något stadium i den övergripande processen

Fotoner kan inte bestämma sig - eller bestämmer sig för bra - ljus är både partiklar och vågor, men inte samtidigt
Hur fungerar det?
Och vad innebär det om Hadit? Betyder det att de Många inte alls är atomiska punkter utan vågtoppar på det Endas hav?

Men den springande punkten när det kommer till Haditpunkter är att de visserligen är hologrambilder, som speglar den stora bilden, men en viktig detalj är att Hadit-punkterna, de Många, av någon outgrundlig anledning tycks medvetna - vi tycks kunna tänka, resonera och framförallt uppleva
Och utifrån detta kan vi interagera med varandra och med det Enda
Det Enda kan inte interagera - det kan inte ha en relation, annat än till de Många i sig
Och detta kan vara hemligheten bakom de Många - det Enda måste skapa de Många för att kunna fylla denna potential, för som vi måste förstå kan det Enda inte ha outnyttjad potential, det kan inte vara något annat än perfekt - det måste vara Actus Purus; ren faktiskhet
Det måste vara allt det kan vara, och måste så även kunna vara Många och kunna ha relationer
Och här når vi bryggan och det stora mysteriet, hur vi kan närma oss sakramentet
Vi närmar oss Vägen