torsdag 7 maj 2009

Jag har träffat alla bögar, det finns inga fler kvar. Inga fler stereotyper kvar att genomleva. Jag slipper skiten och jag kan nu säga att väldigt undantagsvis så är min sort inte jubelidioter. De är slemhosta på burk och ett obotligt genfel. Och ett av det härligaste med att själv vara bög är att jag får säga såhär utan att anklagas för hets mot folkgrupp... tror jag.

Jag måste hålla med - efter att ha träffat homofiler av alla de slag; långa, lodiga, korta, korpulenta, snuskiga, snajdiga, magra, moderiktiga, gamla, gröna, pryda, perversa, etc. kan jag inte säga annat än att det är en alldeles förfärlig folkgrupp, depraverad och hemsk på alla sätt och vis...
Precis som resten av mänskligheten, med andra ord

Hursomhelst; homofiler är klyschiga - sexfixerade fashionistas med hackordning hårdare än hundars, stockholmspipande Adonisdyrkare, ytor av dyraste foundation och räddaste cynism
Men det är ändå så, att när han kommer hem och kommer bortom blickar - även spegelns - lyser ibland smärtan som magnesium ur perfekt sminkade ögon, och innanför mascararamen fylls irisar av sårade eldar, eldar med behov av bränsle för att behålla hjärtats bål vid liv - ett bål som aldrig får slockna
Och det är ändå så, att när han står upp, likt någon som ligger ned, upprätthållen av sin bara Vilja, måste hans sinne vara någon annanstans - när han står på världens största scen, och paljetterna singlar som döda löv från leotarden och han ikläs endast sin egen nakenhet och får sin egen skugga till sällskap - utan gnistrande körer, gömda sufflörer, andra aktörer, och måste röra sig för att ta sig därifrån
Ja, då, till sist, rör han sig
Och i honom och med honom och under honom rör sig den Lidande Tjänaren
När han dansar, dansar den dans man annars dansar vågrätt; Salomes hemlighet, glödhet helighet, i skör ungdomlighet, då
Ja, då är det på riktigt
Då kan han inte viftas bort, då kan han inte lämnas ensam, inte ensam med sig själv som domare
Då faller han ur sin dans, och är han då ensam finns det ingen som hjälper honom upp
Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?
Någonstans på vägen blir även det sönderslitna, skrattretande ordet "Barbados-Magnus" människa och bor bland oss



Jag instämmer med Yonas, men jag är rädd att jag alltid säger emot saker genom att instämma i dem