Ibland är det svårt för mig att avgöra var jag är ärligast - i eller utan pretentionerna och poserna
Kanske är en så kallat ärlig presentation inget annat än ett begränsande och ett förminskande av jagets mysterium
Trädgårdens fraktalkonster erkänner åtminstone att jag delvis är ogenomskinlig för mig själv, att även min ärlighet är en lömsk gest
Jag vill tro att det i alla de snår som växer här, i vinkeln mellan alla lutande väggar och försvinnande krökar, står att finna en kontur, som vi till nöds kan låta representeras av mitt ansikte

Den tjugoförsta november 2009 skrev jag i min dagbok:

Jag läser en barnbok å ena sidan ("Een boef onder het bed") och en bok ("Oeroeg") som får Lovecraft att framstå som dialogivrare, å andra
Jag inser att jag förstår det mesta - ge mig en nypa prepositioner, en handfull oregelbundna verb och en dl prefix och ett och annat suffix också så har jag pillat upp det mesta av det här låset
Visserligen måste man sedan gå in genom dörren och vänja sig vid hur det ser ut där, men det är en annan sak

Idag står jag här, med prepositioner, starka och svaga verb, prefix, suffix, presens, perfekt, imperfekt, satslära och - framförallt - fler böcker bakom mig
Idag kan jag överleva en normal konversation, till och med rörande ämnen jag inte riktigt kan
Idag läser jag Mulisch och darrar fortfarande inför den nya verklighet ett språk kan föra med sig, men jag har nu, ett halvår senare, både låst upp dörren och gått in nu
När jag skrev det levde jag fortfarande som i en annan verklighet
Idag, idag, idag har jag fått nytt mod att leva och lära

Och med ett nytt språk följer en ny pose
Jag försöker inta även den, men har hittills bara sett den inta mig
Och jag är Dömd att fortsätta vidare