haTovat Chalom

Hur i himlarnas namn kan det då komma sig att folk talar om en verklighet, när denna på sin höjd är många små människosinnens rackliga konsensus, lika lekande lätt att pricka hål på som en ballong av hylisk hybris?
En demonisk dominans råder när människor vägrar betänka det faktum att de inte har så mycket som ett kvantstrå att gripa i, när världen ska skalas ned till sina beståndsdelar
Universum må i grund och botten bestå av information, av kod, av ord, men denna demiurgiska diskurs, där vi i huttrande eländighet låtsas stå sida vid sida, överblickande en gemensam verklighet, är en språkets skygglapp för att skydda oss, inte från något farligt där ute, utan från det faktum att där inte finns något annat än detta ynkliga, förblindande stycke tyg, ett stycke tyg, som i sig vävts av fantasi som vill låta sig inskränkas
Svaret på detta är inte att säga att vi måste slita oss ur detta världsrike och se den sanna verkligenheten, inte att låta Morfeus slita oss ur det, utan snarare låta oss falla djupare ned i kaninmaskhålet
Morfeus handtag blir då en hjälp när Du, lärjunge och levnadsligist, ska brodera dina skygglappar, och använda dem som vingar med vilka du svingar dig inåt mot ett älskande Ord, vars eko ditt hjärta härmar med vart hjärtslag
Morfeus ena piller blir då att träda ut ur språket och in i koden, att slitas sönder till en binär intighet
Hans andra piller gör dig till en lucid drömmare - du lämnar inte drömtiden eller operativsystemet, men du blir en drömförtäljare, en programmerare, en magisk hacker i verklighetens struliga operativsystem
Detta kan vi då kalla haTovat Chalom - att göra drömmen god

Det är nu sant att Morfeus farbror är Thanatos, Döden (även om man frågar herr Gaiman står Dröm och Död i nära familjeband), och att det inte finns någon fantasi som inte till slut transcenderar sig själv in till döden
Och häri vilar Guds vrede och häri vilar Guds nåd, att dessa ting ska vara så