Hösten har gripit mig med fuktiga, kalla lövhänder och gjort mitt rum lite för kallt att bo i
Under dagen har jag behövt tala fyra språk, varav svenskan kommit på tredje plats, resonerat kring ett femte och läst på ett sjätte
Det är märkligt så det kan bli, och jag funderar en hel del kring språket
Hur jag i det Heliga Landet kände att min tämligen goda precision vad gäller att uttrycka mig på svenska rann ut och inte återkom förrän ett par veckor efter hemkomsten
Och det i ett land där jag hela tiden kunde tala engelska (med undantag för två småpojkar som insisterade på att diskutera fallna fågelfjädrar med mig på hebreiska)
Vad händer om man faktiskt kommer till den skräckinjagande punkten i livet där man inte längre kan röra sig i den svensk-engelska vikens trygga vatten, utan måste lätta ankar och ge sig ut på märkliga lingvistiska hav?
Jag har besökt andra stränder, och kan segla min flotte uppför ett par floder - i tyskan och hebreiskan kan jag, i fint väder och mild vind, kryssa fram i behagliga utflykter
Men detta nya hav, så nära men ändå - faktum kvarstår - så outforskat; vad finns egentligen i dessa vatten?
På vilken strand kan jag komma att göra an?
Någon sade; tänk om det blir det språk du lär dina barn
Tänk om - men jag flyttar i så fall från en öarnas stad till en kanalernas, och jag har hört att det är ett land som havet för länge sedan egentligen erövrade, så kanske är det så att alla där redan drunknat i de stora vattnen och jag är född i Fiskarnas tecken och kan när allt kommer omkring faktiskt simma
Det finns andra horisonter än dessa
Och om språket är nyckeln till en kultur så står jag just nu och pillar med låset, i gränslandet mellan det som kan sägas vara med och det som kan sägas vara utan framgång
Andra hav jag stävar ut på; vattnen ovan himlafästetJag har ständigt blicken fäst på samma morgonstjärna, och mitt fartyg (min ark?) tycks för stunden tätat, men det betyder inte att jag mitt sjökort är tydligare ritat än vanligt
Det är många som gått på blindskär här, och många som förlorat sig i stormar
I andras tvivel kan även min osäkerhet få fladdra; någon fattar varmt min hand och frågar om jag ibland tvivlar och jag kan erkänna det - så säker är jag nu på min sak att jag kan tillåta mig ovisshet
Jag har en vapendragare som står inför samma djävul, och vågar omfamna den på samma sätt - det är ett ytterligare ett hav att segla på, men håll utkik! Skeppet vid horisonten kan visa sig vara en fata morgana
Här behövs kompass, sextant och kunskap om stjärnorna
Inte vet jag vad jag har att vänta mig - jag tycks gå längs denna märkliga strand vid nådens hav och vänta på det sista skeppet, det som snart lägger ut från sin docka för att bära med mig västerut
'Yes,' said Gandalf; 'for it will be better to ride back three together than one alone
Well, here at last, dear friends, on the shores of the Sea comes the end of our fellowship in Middle-earth
Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil'
Then Frodo kissed Merry and Pippin, and last of all Sam, and went aboard; and the sails were drawn up, and the wind blew, and slowly the ship slipped away down the long grey firth; and the light of the glass of Galadriel that Frodo bore glimmered and was lost
And the ship went out into the High Sea and passed on into the West, until at last on a night of rain Frodo smelled a sweet fragrance on the air and heard the sound of singing that came over the water
And then it seemed to him that as in his dream in the house of Bombadill, the grey rain-curtain turned all to silver glass and was rolled back, and he beheld white shores and beyond them a far green country under a swift sunrise
- JRR Tolkien, "The Return of the King"
