Igår, när jag höll på att rensa luddet ur torktumlaren, fick jag verkligen bita mig själv i tummen för att inte stoppa ned luddklumpen i fickan av ren separationsångest
För vem kan väl se sådant ludd utan att gripas av melankoli, uppgivenhet och en känsla av vanmäktig ensamhet?
Hade det inte varit för den där maskinens infernaliska våldsamhet hade jag fortfarande kunnat gå runt med det där gråa luddet på mina kläder istället - ej för ögat synligt, men ack så tillfredsställande för själen min