Såhär säger gröngölingsgeneratorn om min titel:
Komisk Andlig Luffare och Lurendrejare, Intergalaktisk Sabelslukare och Tossig Intrigmakare

Var på första mötet inför resan till Etiopien i sommar
Ser så mycket fram mot det

William och Gustav

Läser en artikel av en Jos van Meurs (ur "De Hermetische Gnosis in de loop der eeuwen") och tänker att jag faktiskt låst upp nyckeln till dagens kanske viktigaste språk om man vill läsa esoterika - det var inte helt svårt, ändå
Om jag skulle gå till Bibliotheca Philosophica Hermetica idag skulle jag faktiskt kunna läsa böckerna, med lite våld och mycket tid
Artikeln handlar om William Blake, en liten herre jag länge tyckt om (upptäckte nyligen att jag hade en etsning av honom nedsparad på en dator jag inte använt på nästan fyra år, och det får väl nästan tala för sig själv), och om hur hans konst inspirerades av såväl gnosticism och hermeticism som swedenborgianism
Det är kul det här, hur stor Swedenborg är utanför Sverige
Och så suktar jag efter den nyligen utkomna "Gustaviansk mystik" av Kjell Lekeby - sjuttonhundratalet tycks ha varit the time to be om man som svensk ville ägna sig åt kabbala, alkemi, trolleri och tokeri
Vem skulle säga nej till att försöka skapa Gu(l)d med Gustav III, för att sedan gå på teater med honom och så avrunda natten med smex
Jag har svårt att komma runt min fascination för den här eran, och det beror inte bara på att jag tyckte så grymt mycket om Gustav III (f.ö. den enda balett den här lilla kulturbarbaren varit på)
Jag menar: Haga, trolleri, avskaffande av tortyr och första gången judar fick slå sig ned i Svea risiga rike
Det var fan lite stil på gamle Gurra

Lenngren (både Anna Maria och vad han nu heter hennes man som skriver så elakt om swedenborgare och kabbalister) och Nordenflycht, Swedenborg och frimureri, uppsalakabbalisterna och, åh, listan på de underbara personligheterna och företeelserna kan göras lång, både kulturellt och konfessionellt
Detta trots att kyrkan fortfarande var så redig att den drog igång statliga rättegångar mot misstänkta kättare
Och bara lite senare får man Esaias Tegnér och så älskade, älskade Stagnelius (hade jag kunnat stryka under femton gånger hade jag gjort det nu)
Ach, jag har alltid tyckt att det var lite dumt av mig att födas så sent

Men så Blake då...
Så utsökt skillad, och även han barn av sin ockulta tid, om än i England
Men det är ju på sjuttonhundratalet det börjar hända saker på den fronten: rosenkreutzarna drar igång som faktisk rörelse, gillena och skråna blir mer och mer ordensartade, frimurarna börjar bli flummiga på allvar, fransmännen börjar leka med tarot, kabbala blir hippt och folk börjar fatta att man kan översätta grejer
Filosofin var förfärlig (jag avskyr både Rousseau och Kant), men flummeriet för härligt
Och så kommer då Blake, ockultismens koolaste ikonmålare efter Frieda Harris, en flumskallarnas Michelangelo (men då är nog Harris flumskallarnas da Vinci) och nygnostikernas hyperhelgon
Det är vackert att lära sig mer om honom, och inte bara glutta på bilderna, och det är kul att jag ens kan ta till mig informationen

Nu: trolleri och teater, om kungen själv får välja

Gudomlig bildskönhet

To Mercy, Pity, Peace, and Love,
All pray in their distress,
And to these virtues of delight
Return their thankfulness.

For Mercy, Pity, Peace, and Love,
Is God our Father dear;
And Mercy, Pity, Peace, and Love,
Is man, His child and care.

For Mercy has a human heart;
Pity, a human face;
And Love, the human form divine:
And Peace the human dress.

Then every man, of every clime,
That prays in his distress,
Prays to the human form divine:
Love, Mercy, Pity, Peace.

And all must love the human form,
In heathen, Turk, or Jew.
Where Mercy, Love, and Pity dwell,
There God is dwelling too.

- William Blake, "The Songs of Innocence and Experience: The Divine Image"

Omg, srsly, wtmff?

Har just skapat den vackraste översättningen av "The Passenger" som någonsin gjorts:

Jag är passageraren
Och jag rider och jag rider
Jag rider genom stadens baksida
Jag ser stjärnorna komma ut ur skyn
Yeah den ljusa och ihåliga skyn
Du vet att det ser så bra ut inatt

Jag är passageraren
Jag stannar under glas
Jag ser ut genom mitt fönster så ljust
Jag ser stjärnorna komma ut inatt
Jag ser den ljusa och ihåliga skyn
Över stadens rivna baksida
Och allt ser så bra ut inatt
Sjungande

Lalalalalalala…

Hoppa in i bilden
Vi ska vara passageraren
Vi ska rida genom staden inatt
Vi ska se stadens rivna baksidor
Vi ska se den ljusa och ihåliga skyn
Vi ska se stjärnorna som lyser så ljust
Stjärnor gjorda för oss inatt

Åh passageraren
Hur hur han rider
Åh passageraren
Han rider och han rider
Han ser ut genom sitt fönster
Vad ser han
Han ser en ljus och ihålig sky
Han ser stjärnorna komma ut inatt
Han ser stadens rivna baksidor
Han ser den vindlande oceanen köra
Och allt var gjort för dig och mig
Allt av det var gjort för dig och mig
För det bara tillhör dig och mig
Så låt oss ta en ritt och se vad som är mitt
Sjungande

Lalalalalalalala…

Jesus i fittan vad jag är lajvsugen just nu

I måndags tittade jag på R Kellys ultrapompösa epos över sin egen förskräcklighet ("Trapped in the Closet") och uppnådde till slut någon sorts transcendent upplevelse när samma misärens märgknaprande mantra arbetat bort varje flisa sinnesnärvaro från min själ
Upplevelsen var närmast zenartad, och jag trädde in i ett akosmiskt R Kelly-tillstånd, där mitt jag gav vika för silverpistoler, bögpastorer (och diakoner), hjärtsvaga dvärgar och rassegregerad R'n'B-rytm
Det är först nu min själ, ynkligt jamande efter att ha blivit stampad rakt i ansiktet, börjat krypa fram igen och jag åter börjat få fotfäste i verkligheten

Har spelat Baldur's Gate större delen av dagen och återfångat mina ungdomsår, men på något sätt känns kobolter och gnoller, golemer och hobgoblins så mycket mer jordnära än 22 episoder av R Kellys maximerade ego

Om jag borde berätta för dem att jag ber, för om ni visste... om min erfarenhet av bön, skulle ni veta allt, ni skulle säga mig till vem jag ber

- Derrida (!)

Älsklalala Austin Osman Spare

Pop Magic! is magic! for the people
Pop Magic! is naked magic!
Pop Magic! lifts the 7 veils and shows you the tits of the Infinite

- Donald Morrison

Det bästa med att bli gammal är att ens sinne för humor blir så moget och stilfullt

Understanding Arthur Edward Waite

For a hundred years students of esoteric lore have struggled to fathom the writings of Arthur Edward Waite. Many have given up all hope of understanding these "Waitey Tomes" because they can't figure out what he is trying to say or even why he is trying to say it. I recall a similar feeling after reading four pages on Knorr von Rosenroth in Waite's THE HOLY KABBALAH which contained absolutely no information on von Rosenroth or his writings!

However, there is a simple explanation for all this confusion: Arthur Edward Waite was NOT writing in English! The language he used appears to be English to the untrained eye but actually it is an obscure dialect known to philologists and antiquarians as "West Anglican Curmudegon" (W.A.C.). This patois uses a modified English vocabulary restricted to words of no less than five sylables and follows a rigid rule that no statement can be made without a descriptive clause added to qualify and further define each noun and verb employed in ALL its possible ramifications. Punctuatuion is expanded to accomodate this requirement. This grammatical structure is difficult to follow until one realizes that Ciceroian Latin construction is being used in place of English sentance structure. (Latin students will recall that Cicero was the inventor of the run-on sentance.)

As a useful illustration I will translate a simple English sentance into West Anglican Curmudgeon. Note how each noun and each verb in the English sentance is expanded and qualified in W.A.C. Once understood this is an easy sub-language to master, enabling you to expand short articles in English into 500 page books in W.A.C. once you get the hang of it.

English: "The BOY WALKED to the STORE and BOUGHT a LOAF of BREAD."

W.A.C.: "At some unspecified time and at an equally indeterminate location, it has been alleged by sources we may presume to credit -- at least within the parameters of this discussion -- that a male, suppossedly well under the term of his majority, did (and being so described, we can assume funded for the purpose), make his way via peram- bulation to a commercial establishment where we are to suppose provisions were to be obtained, and having so arrived, is further said to have purchased for an undisclosed sum a standard measure of baked goods; most probably bread as the term loaf has been suggested in this context but not confirmed -- yet we can, for all practical purposes, concede the probability that the quantity of victuals may not have exceeded this single increment in light of the routine nature of the errand, the lack of auxiliary conveyance implied in the means of transit described, and the restricted pecuniary allotments most commonly assigned to those of such tender years, but to reach any more specific conclusions based on the few facts available would perhaps be imprudent."

I hope this makes Waite easier to understand and appreciate.

- King Sword, "Understanding Arthur Edward Waite", 22 Jan 1997

Detta meddelande skickade Farfar i mitt namn, från min mail, till Bokus kundservice
Med hennes tillstånd lägger jag nu upp det här (bilden ingick):

Hejsan!

Jag heter Kallisti Elisabetsdotter och jag vill beställa böcker nu med detsamma men jag begriper inte sidan - jag behöver eran hjälp, har ni instruktioner eller en telefon man kan ringa till? Boken jag ska köpa är tung, många sidor, grönaktig den handlar om en man som bor i skogen och blir mycket god vän med en räv - i slutet träffar han en indianstam och gifter sig med en kvinna med långt fint hår, det beskrivs som sammetlent, mjukt som ett vattenfall av hår, man vill lukta på det röra vid det, men det får man inte eftersom det är en bok. känner ni igen den på beskrivningen? Jag minns inte vad den heter men ni inte känner igen den så kan jag fråga en kompis för han hade pratat om boken och jag tycker den verkar bra.

Den bifogade bilden föreställer mig och min vän. Jag säljer djur om ni vill ha - vi kanske kan byta en bok mot ett djur?

Hjärtliga hälsningar,
Kallisti, er potentiella kund

Dö en annan dag, vad?

Har faktiskt hört en föreläsning som förklarar de kabbalistisk-jungianska lagren i denna video
Från hennes textmässigt ägigaste album
Mmm-donna

Förresten, gissa vem det här är, eller var, för en sisådär tvåhundrafemtio år sedan!
Ledtråd: hon lever fortfarande, och har rent kosmiskt fula hattar
(och den som tittar på filnamnet skjuter jag medelst orgel)

Nu har vi sååå kul! :D :D :D

OBS! OBS! OBS! HAR JUST DATORNÖRDAT UR OCH FIPPLAT MED MIN FÖRSTA STRING JAVAKOD OCH INTE BARA HTML OCH NU CAPSAR JAG UT DET TILL VERKLIGHETEN TROTS ATT JAG TOG GRUNDKODEN FRÅN LASHTAL OCH ALDRIG HADE KLARAT DET UTAN DEN

Se till höger så får ni se resultatet: en thelemisk datumomräknare i realtid, med astrologiskt given veckodag

*stryker min digitala fallos*

Erischaton

Så typ stora fookin' fimbulvintern har passerat (var det någon annan än jag som såg Citys löpsedlar "Grattis - du har överlevt vargavintern!" Jag menar: !!!!!!!), Köpenhamn gick åt skogen (åt det radioaktive ödelandet, menar jag), Polens statsskick har blivit... well, polsk riksdag (någon var väl tvungen att säga det högt, vavava? Eller så är det bara jag som är så djävulens rolig och kvick att det inte finns), haglet och askan har kommit

Nu väntar vi bara på fyra buddies till häst och en brud med drakfetisch, samt ett (antagligen av radioaktivt utsläpp) grovt muterat lamm med läbbigt många ögon
Erischaton på väg!

Jag har börjat samla på mig konserver, vapen och den sanna Tron
Jag kommer överleva - ni andra kommer nuppas av den yttersta tidens obehagligheter!
Ciao

She'll be comin' round the mountain when she comes...

God is dood (en Nietzsche ook)

"Ik moet u wat zeggen," zei hij.
"Zeg op," zei Jezus.
"God de Vaders is niet zomaar weg," zei Thomas. "Hij is overleden. Ik zeg het maar eerlijk."
Jezus stond paf en kon even geen word uitbrengen. "Je méént het!" riept hij uit.
Thomas knikte. Hij vond het droevig voor de Here Jezus, maar de waarheid moest worden gezegd.
"Maar hoe is dat zo gekomen!" riept Jezus uit.
"Hij is uit me weggeslagen," zei Thomas. "Een toen is Hij gestorven, want Hij kon niet buiten mij."
Daar moest Jezus over nadenken. Toen knikte Hij en glimlachte droevig. Zo was het natuurlijk gegaan. Zonder Thomas kon er niets bestaan.

- Guus Kuijer, "Het boek van alle dingen"

Lee = Dee?

För övrigt!
Christopher Lee säger sig i sin självbiografi Tall, Dark and Gruesome inneha ett bibliotek innehållande över 12000 ockulta titlar
Han har dessutom just spelat in ett metalalbum
Han är verkligen en ond trollkarl! (som om vi inte redan visste det, när jag tänker efter)

Discordian Opening Ritual
by Prince Prance


1. Clap x5

2. The Erisian Cross:
“Light in my Head
Fire in my genitals
Strength at my Right side
Laughter at my Left side
Love in my Heart.”

3. Trace Spiral Pentagrams at the 4 quarters & zenith.

4. Face East:
“Blessed Apostle Hung Mung1, great Sage of Cathay, Balance
the Hodge and Podge and grant us equilibrium.”

5. Face South:
“Blessed Apostle Van Van Mojo2, Doctor of Hoodoo and Vexes,
Give us the Voodoo Power and confuse our enemies.”

6. Face West:
“Blessed Apostle Sri Syadasti3, patron of psychedelia, Teach
us the relative truth and blow our minds.”

7. Face North:
“Blessed Apostle Zarathud4, hard-nosed hermit, Grant us the
Erisian doubt, and the constancy of Chaos.”

8. Look up (or down):
“Blessed Apostle Malaclypse5, Elder Saint of Discordia, Grant
us illumination and protect us from stupidity.”

9. Look all over the place:
“Great Goddess Discordia, Holy Mother Eris, Joy of the
Universe, Laughter of Space, Grant us Life, Light, Love and
Liberty and make the bloody magick work!”

10. “Hail Eris! All Hail Discordia!"


Notes:
1. Hung Mung is the Discordian link to the Chinese Mysteries
and it is none other than he who devised the Sacred Chao. He
is patron of the Season of Chaos.

2. Dr. Van Van Mojo is a fellow of the Intergalactic Haitian
Guerillas for World Peace and is Patron of the Season of
Discord.

3. Sri Syadasti is the Apostle of Psychedelia and the Patron of
the Season of Confusion.

4. Zarathud, a Hermit of Medieval Europe, has been dubbed
“Offender of the Faith.” He is Patron of the season of
Bureaucracy.”

5. Malaclypse the Elder is alleged to have been an ancient
wiseman who carried as sign bearing the legend “DUMB”
through the alleys of Rome, Baghdad, Mecca, Jerusalem, and
some other places. He is Patron of the season of Aftermath.

Livets Fnord

Keter: Kriminologen, som framför berättelsen men aldrig rör sig i den - den Gamle Helige som befinner sig bakom varandets berättelse
Chochma: Riff Raff, fadern, i par med Magenta - håller i slutet en lasertreudd, Neptunus symbol; himlakroppen attribuerad till Chochma. Hjälper till att skapa Rocky genom att driva hjulet, men indirekt. "It's astounding, time is fleeting. Madness takes its toll, but listen closely, not for very much longer - I've got to keep control"
Bina: Magenta, modern, i par med Riff Raff. Den mystiska bruden (jfr. Bride of Frankenstein-frisyren under the floorshow, där de vita lockarna står för spiralkraften). "In another dimension, with voyeuristic intention, well-secluded, I see all. With a bit of a mind flip you're there in the time slip"
Chesed: Dr Scott, omhändertagande mentor till Brad och Janet, och farbror till Eddie. "What a guy" - "Makes you cry" - "Und I did"
Gevura: Eddie, som "was the thorn in his mother's side". Blir dödad. Refererar till sitt ursprung i Bina: "Whatever happened to Saturday night?"
Tiferet: Rocky. Med sina guldkalsonger attribueras han lätt till Tiferet (Tiferet=guld), och som såväl ofödd som Man ("In just seven days I can make you a man") är han Sonen. Han är dessutom attribuerad till Svärdssviten ("The sword of Damocles is hanging over my head"). "Truly beautiful (תפארת= skönhet) to behold and somebody should be told my libido hasn't been controlled"
Netzach: Columbia, den kvinnliga Venus som förenats med den manlige Mars (Gevura, Eddie). "Everybody shoved him, I very nearly loved him"
Hod: Frank N Furter, den hermafroditiska Hermes, det skapande Ordet som frambringar Rocky. "So let me show you around, maybe play you a sound (sound = Logos)"
Yesod: Brad, som i förening med Janet/Malchut utvecklas sexuellt. Spelar fallosen i förhållande till Janet, tills de båda transcenderar det. "The river was deep but I swam it, Janet."
Malchut: Janet, dottern, den mognande kvinnan, är vit (Weiss) som Keter. Hon känner till sitt förhållande till ursprunget ("That you've met Mum and you know Dad, oh Brad"). Hon mogna bortom sin startposition, och grindarna till Chakal Tapuchin, äppelträdgården, öppnas vida:
"I'll tell you once, I won't tell you twice. You'd better wise up Janet Weiss. Your apple pie don't taste too nice"

Let's do the Time Warp again!

Och det här är vad jag ägnat kvällen åt att påta ihop - men idén kommer från Phil Hine, så jag skyller allt på någon annan...

One night I had a wondrous dream,
One set of footprints there was seen,
The footprints of the Goddess they were,
But mine were not along the shore.

But then some stranger prints appeared,
and I asked Her, "What have we here?
These prints are large and round and neat,
But much too big to be from feet."

"My child," She said in somber tones,
"For miles I carried you alone.
I challenged you to walk in faith,
But you refused and made me wait."

"You would not learn, you would not grow,
The walk of faith, you would not know,
So I got tired, I got fed up,
And there I dropped you on your butt.

"Because in life, there comes a time
When one must fight, and one must climb,
When one must rise and take a stand,
Or leave their butt prints in the sand."

- Okänd författare

Vad är det här med ormar i trädgårdar egentligen? Ladon, ormen i Eden, Kundalini, ormen som ringlar uppför Livets träd, etc.
Ät det gyllene äpplet någon gång!

Jag är egentligen inte produktiv så mycket som apatiskt fastkedjad framför datorn i sladdriga, fula kalsonger och med en kudde utan örngott som sittdyna
Idag har jag ätit frukost, och planerar att så småningom utöka det med socker nedrört i vispgrädde
Gött!
Sant, vad? Ja, faktiskt

Fnord

Hittade just den här bilden - plötsligt föll allt på plats...
Den eristiska konspirationen har gått längre än någon av oss kunnat drömma om!

Det gyllene äpplet = καλλιχτι, stridsäpplet Eris kastade in under Peleus och Tethis bröllop
"Think different" = Eftersträva kognitiv dissonans, eller: zenarki! Bryt tristhetens förbannelse!
Nördfavoriten = Alla discordianer är nördar; majoriteten av alla discordianer lär vara Macanvändare, som allra minst (eller Linux...)
Bruket att sätta litet "i" framför allt (iMac, iPhone, iPod, iButtplug...) = att inte göra sig själv så viktig, strävan efter att enbart festa runt med den stora pangbruden

Hell Eris!

Mamma Maud

Låt se: lilaglansigt tyg med täta små eksemfläckar, kjol inspirerad av en nakensnäcka, bälte som snyggt gräver sig in i en valk, en urringning som skulle få en bulldozer att känna sig som en fjollig bög och bara tantarmar, allt toppat med ett leende att spräcka sten med
Åh, jag vill också vara en så raffig bäver

Tolk(n)i(ng)en

"For you have come, and that was all the purpose of my message. And here you will stay, Gandalf the Grey, and rest from journeys. For I am Saruman, the Wise, Saruman Ring-maker, Saruman of Many Colours!"
I looked then and saw tht his robes, which had seemed white, were not so, but were woven of all colours, and if he moved they shimmered and changed hue so that the eye was bewildered.
"I liked white better," I said.
"White!" he sneered. "It serves as a beginning. White cloth may be dyed. The white page can be overwritten; and the white light can be broken."
"In which case it is no longer white," said I. "And he that breaks a thing to find out what it is has left the path of wisdom."

- J.R.R. Tolkien, "The Fellowship of the Ring"

Saruman är verkligen en av Tolkiens mest intressanta karaktärer: ordensmästaren för Gandalfs brödraskap, vis och kunnig, men driven till sitt fall av girighet, ambition och - lustigt nog - en rädsla för ondskan
När han fångar Gandalf i sitt torn Orthanc observerar Gandalf att Saruman förvandlat Isendalen till en plats där han föder upp orcher för att skydda sig mot Sauron
Precis som han började forska i ringkunskap för att få reda på mer om den Enda ringen, i hopp om att kunna använda den mot Sauron
Hans samtal med Sauron genom palántiren börjar som hans försök att överlista Sauron, men slutar med att han själv blir en slav under Ringens herre
Han hugger ned Fangorns skog för att få virke till sina maskiner och ved till sina eldar, och väntar en ny tidsålder i vilken alverna försvunnit och Númenor dött ut, där han behövs för att vända Saurons herravälde mot sig självt
Det är något tragiskt över Saruman, med alla sina planer, förhoppningar och intrasslade lister: att andra boken i Härskarringen heter The Two Towers handlar (antagligen, Tolkien sade lite olika saker om det här, och det finns ju fem torn att välja på) om hur Sarumans torn, Orthanc, står både med och mot det Svarta tornet, Barad-Dûr
Saruman är både Saurons högra hand och fiende

Precis som alla annan ondska i Tolkiens mytos är Saruman fallen - inget skapas ont eller med ett ont syfte i Tolkiens värld: allt ont är något gott som blivit förvridet
Melkor/Morgoth, Mairon/Sauron, Saruman den vite/de många färgernas Saruman, Sméagol/Gollum, Minas Ithil/Minas Morgul, Gröna skogen/Mörkmården... listan kan göras lång, och alla tycks ha för vana att byta namn eller beteckning när de knasar ur
Men Saruman och Sméagol är de enda som faktiskt beskrivs, och även om Sméagol kan vara hjärtknipande så föll han för flera hundra år sedan (även om han oavsiktligt sonar sina synder många gånger om alldeles i slutet), medan Saruman såvitt man kan förstå faller under berättelsens gång
Det är kanske lite att jämföra med när drottning Galadriel frestas av Frodo i Caras Caladon:

"And now at last it comes. You will give me the Ring frelly! In place of a Dark Lord you will set up a Queen. And I shall not be dark, but beautiful and terrible as the Morning and the Night! Fair as the Sea and the Sun and the Snow upon the Mountain! Dreadful as the Storm and the Lightning! Stronger than the foundations of the earth. All shall love me and despair!"
She lifted up her hand from the ring that she wore there issued a great light that illuminated her alone and left all else dark. She stood before Frodo seeming now tall beyond measurement, and beautiful beyond enduring, terrible and worshipful. Then she let her hand fall, and the light faded, and suddenly she laughed again, and lo! she was shrunken: a slender elf-woman, clad in simple white, whose gentle voice was soft and sad.
"I pass the test," she said. "I will diminish, and go into the West, and remain Galadriel."

- "The Fellowship of the Ring"

Den stora synden folk begår i Tolkiens värld är att sträcka sig utanför sina roller, gapa efter mer än de är anvisade, tro sig själva om för mycket, och därigenom frångå sina identiteter
I Ainulindalë, skapelseberättelsen i Silmarillion, är Melkors synd att han börjar komponera egna harmonier som skär sig mot universums symfoni, och därefter faller han och blir Morgoth
Galadriel står på tröskeln till detta, men klarar det precis, och sträcker sig inte ut för att bli mer än sig själv
Hon säger tvärtom att hon kommer att förminskas och (liksom alla alver) ta skeppet västerut, men hon kommer att fortsätta vara Galadriel

När Saruman, däremot, upphör att vara vit (han vill vara mer än så: han vill bryta upp det vita ljuset i en regnbåge) och fångar Gandalf för att själv försöka få tag på Ringen, faller han, och när han senare besegrats av Fangornskogen och Rohans ryttare försöker Gandalf övertala honom att vända tillbaka, och de håller ett samtal med Saruman uppe i sitt torn och Gandalf nedanför, och när Saruman till slut visar sig omedgörlig (kanske till sin egen bitterhet, får jag känslan av), händer det oundvikliga:

"Come back, Saruman!" said Gandalf in a commanding voice. To the amazement of the others, Saruman turned again, and as if dragged against his will, he came slowly back to the iron rail, leaning on it, breathing hard. His face was lined and shrunken. His hand clutched his heavy black staff like a claw.
"I did not give you leave to go," said Gandalf sternly. "I have not finished. You have become a fool, Saruman, and yet pitiable. You might still have turned away from folly and evil, and have been of service. But you choose to stay and gnaw the ends of your old plots. Stay then! But I warn you, you will not easily come out again. Not unless the dark hands of the East stretch out to take you. Saruman!" he cried, and his voice grew in power and authority. "Behold, I am not Gandalf the Grey, whom you betrayed. I am Gandalf the White, who has returned from death. You have no colour now, and I cast you from the order and from the Council."
He raised his hand, and spoke slowly in a clear cold voice. "Saruman, your staff is broken." There was a crack, and the staff split asunder in Saruman's hand, and the head of it fell down at Gandalf's feet. "Go!" said Gandalf. With a cry Saruman fell back and crawled away.

- "The Two Towers"

Den här uppgörelsen följer en sorts stenhård logik - om Saruman upphör att vara vit, kommer Gandalf, som själv motstod Ringens frestelse redan i början av trilogin, hemma i Baggershus, att ta hans plats som den vite trollkarlen
När Saruman sträcker sig utanför sin roll upphör han att vara Saruman, och ersätts, och Gandalf blir Saruman
När hoberna senare, i slutet av trilogin, stöter på Saruman kallar han sig inte längre Saruman, utan "Hajen", som om han inte riktigt längre kan vara Saruman, och hans alvnamn, Curunír, används aldrig aktivt om honom
Gandalf, däremot, avlöjas av Galadriels alver som Mithrandir efter sin död, och när han kommer tillbaka är det ett namn som används flera gånger om honom
De är så otroligt lika varandra, och blandas ofta ihop även av karaktärer i boken (när Frodo skådar i Galadriels spegel, när Aragorn, Gimli och Legolas stöter på den vite trollkarlen i Fangorn, etc.), och uppfyller förstås i Tolkiens värld även en roll, istället för att bara vara vilka karaktärer som helst - de är maiar utsända västerifrån för att hjälpa till i kampen mot Sauron, så när Saruman faller är det inte bara han som faller, utan hela hans roll, och då måste Gandalf "fylla vakuumet"
Något som går igen i både Gandalfs och Galadriels reaktioner på Ringen är att de inte litar till sin egen viljestyrka: Galadriel beskriver utförligt sitt eget fall och Gandalf säger:

"No!" cried Gandalf, springing to his feet. "With that power I should have power too great and terrible. And over me the Ring would gain a power still greater and more deadly." His eyes flashed and his face was lit by a fire within. "Do not tempt me! For I do not wish to become like the Dark Lord himself. Yet the way of the Ring to my heart is by pity, pity for weakness and the desire of strength to do good. Do not tempt me! I dare not take it, not even to keep it safe, unused. The wish to wield it would be too great for my strength..."

- "The Fellowship of the Ring"

Till skillnad från alla de som faller för Ringen - Saruman, som blir huggen av sin högra hand, Boromir, som efter sitt förräderi dödas av uruk-hai, Denethor som bränner upp sig själv levande - litar Gandalf och Galadriel inte till sin egen styrka
De vet att Ringen kommer att ta över dem, de vet att de inte kan använda den, men att den kan använda dem, och lustigt nog beskrivs båda i sina mystiska aspekter när de konfronteras med Ringen - Galadriel visas i sin sanna, lysande alvform, och även Gandalf, som känner Anors hemliga flamma, lyser upp, som om de i konfrontationens ögonblick samtidigt visar något av sina sanna jag
Jämför detta med Saruman, som lägger av sin uppgift, sitt namn och sin titel och faller för Ringen, trots att han aldrig ens får se den i verkliga livet

Det tragiska med Saruman är att han, till skillnad från Sméagol/Gollum, aldrig upprättas - hans dödsögonblick är kanske ett av de märkligaste, och sorgligaste, i Ringtrilogin:

About the body of Saruman a grey mist gathered, and rising slowly to a great height like smoke from a fire, as a pale shrouded fire it loomed over the Hill. For a moment it wavered, looking to the West; but out of the West came a cold wind, and it bent away, and with a sigh dissolved into nothing

- "The Return of the King"

Väst är i Tolkiens värld Valinor, valars boning och alvernas förlovade land, ett slags mellanting mellan Eden och Olympen, och även Sarumans och Gandalfs hemland
Bilden av Sarumans ande som blickar västerut, men där endast möts av en kall vind och upplöses i intet är ungefär detsamma som att säga att himlens portar var stängda för honom - ett ledsamt slut på den största antagonisten efter Sauron i Ringtrilogin

Men nog av nördiga analyser nu

De här funderingarna kommer sig förstås av att jag läst för mycket Tolkien på sista tiden, och åter fångats av den mannens överväldigande genius
Att läsa Tolkien som (någotsånär) vuxen är en märklig och närmast sakral upplevelse - det känns mer som att läsa en helig skrift än bara en roman, och de gestalter som finns där, nästan lika levande som många mytologiska gudar och med samma påtaglighet (mycket på grund av Tolkiens extrema kännedom om just mytologi, kan man anta) är så mycket mer än bara sina repliker och beskrivningar
Man kommer ihåg Bakshis filmatisering, Alan Lees illustrationer, Jacksons filmatisering, Bilbo, Silmarillion, etc. och det är, trots det trista språket och de styltiga dialogerna, en läsupplevelse som slår det mesta

Det borde vara tvång på att läsa Alan Moores "Promethea"

Saruman du vite
varför blir din kappa grå?
Därför att du vill på
våra vägar gå.

Saruman du vite
varför syns din kappa blå?
Därför att du jämt är
den vi hoppas på.

Källan på Himalaya
spelar som musik.
Bäckar små till Helvete?
Å till Himmelrik?

Saruman du vite
varför syns din kappa röd?
Därför att din kärlek
blir till någons död.

Saruman du vite
visa mig en enda bit
där din vishets kappa
ännu lyser vit.

Saruman du vite
ger mig tröst fast den är klen.
Första gång man ser hans
kappa är den ren.

Epilog:
Snabbt jag kom och
snabbt jag for
fjärrankommen hit.
Saruman du vite
var du nånsin vit?

- Alf Hambe, "Saruman du vite"

HELL ERIS! HELL DISCORDIA! Ewige Blumenkraft und ewige Schlangenkraft

Igår, när jag höll på att rensa luddet ur torktumlaren, fick jag verkligen bita mig själv i tummen för att inte stoppa ned luddklumpen i fickan av ren separationsångest
För vem kan väl se sådant ludd utan att gripas av melankoli, uppgivenhet och en känsla av vanmäktig ensamhet?
Hade det inte varit för den där maskinens infernaliska våldsamhet hade jag fortfarande kunnat gå runt med det där gråa luddet på mina kläder istället - ej för ögat synligt, men ack så tillfredsställande för själen min

Gud, rädda oss från vårt tråkiga kungahus
Jag skulle lätt vara rojalist om Silvia travade runt i full ordensregalia (Serafimerordens kedja är himla stilig, men hur ofta används den? Slänger de inte mest ett band över axeln, lite slafsigt sådär?)
Jag har redan sagt att det finns tre av kvinnkön jag kan tänka mig att gänga mig med i sänghalmen, och det är Madonna, Cher och hennes magnifika majestät Elisabet
Jag menar: gammal tant och strumpebandsutstyrseln? Queert, arkaiskt men framförallt stiligt
Kombinera pompa och pensionärer oftare!
Det ska bli min nya politiska linje att driva

Claas denkt gedurig aan zijn zoete vrouw Susanne
Anne heet zijn tweede prij, die kakelt zonder end
Wel te pas is zijn mond de eerste naam gewend,
Hij heeft nog stadig niet to roepen als: sus Anne!

- Constantijn Huygens, "Claas hertrouwt"

Tehom

Intet ligger hvartannat så nära som det djupaste djup och den högsta höjd
Om en människa tycker Himmelen vara stängd, så att hennes bön förgäfves studsar tillbaka; om hennes hjärta befinner sig i en ängslig torka, och ödslighet lägrar sig omkring det, - hvad gör hon då, ja hvad kan hon göra annat än fortsätta att bedja? Hon ropar af alla sina krafter, men intet svar kommer, ingen uppmuntran till fortsatt bön, tvärtom aftager mer och mer hennes bönerops krafter, och hon sjunker allt djupare ner i vanmakt och lidande och öfvergifvenhet
Ja, men ligger det då alls icke något svar i detta, är det icke till och med möjligt att just detta är svar nog? Intet ligger hvartannat så nära som det djupaste djup och den högsta höjd
För att blifva hörd i Höjden, måste människan komma djupt ned, så djupt ned att alla hennes ansträngningar få uttömma sista gnistan af sin kraft och flämtande slockna ut, lämnande henne i mörk natt och ångest, förtviflande om sig själv, till det yttersta utblottad och vanmäktig
När då människan ligger där i stoftet och mörkret, och allt är tyst både omkring henne och inom henne, då har hon kommit ned i förnedringens djup, men då har hon också kommit dit, där Höjden öfverskyggar djupet, där Allmakten famnar vanmakten, där Himmelens hjärta möter jordens, - och ur detta famntag födes något heligt, det lilla Guds-barnet inom människan, det lilla barn, som fördoldt skall lefva sitt lif inom henne, fördoldt icke blott för världen, utan äfven för henne själf, ett barn vigdt åt lidande och vedermöda här i världen, men hvars glädje-borenhet är så stor att hvarje lidande däraf blir övervunnet och förvandladt till blott så mycket större glädje

Och du ensamme, som känner dig härjad af stormar som ett träd på en öde strand, du som i längtansfylld ångest blickar efter föreningen med Gud och som dock blott ser det brutna Guds-förhållandet, syndens och oros-tankarnas moln stiga upp öfver synranden, bärande med sig nya oväder, ny förödelse; du ödelagde och härjade, af många lidanden fårade och plöjde! - salig är du, ty aldrig var du så nära Himmelen som i detta ditt djup, varur du ropar! Låt allt ramla som kan ramla, så står det Eviga, det som icke kan rubbas eller ramla, kvar genom sin egen makt! Sök icke bevara någonting, sök icke rädda någonting ur dess förödelse, släpp taget, och låt allt sjunka i djupet! Ty se, det är detta din böns bönhörelse väntat på; du får vänta på Gud lika länge som Gud får vänta på dig, och hvad Gud väntar på, det är ett om sig själf helt förtviflande människo-hjärta

- Hjalmar Ekström, "Ur Djupen" (Ps. 130)

CLVI

Det är lätt hur vansinne kan byggas på, först som saltavlagringar på huden, sedan som en tunn skorpa, slutligen som ett tjockt snigelskal
Precis som med sniglen är hela skalet ens eget, det består av ens jag
Men det finns en anledning till att kabbalans ord för ondska, קליפה, betyder "skal"
Någon har dock bearbetat skalet i takt med att jag byggt upp det - någon har blötlagt det i sin bägare så att det blivit mjukt och skört, och så nu plötsligt bräckt upp det
Nu störtar havet in

And her hallway - moves
Like the ocean - moves
And her hallway - moves
Like the sea
Like the sea

She says: no no no no harm will come your way
She says: bring it on down, bring on the wave
She says: nobody done no harm
Grace of God and raise your arms
She says: face it and it's a place to stay

This, this is the way it was
This, this is the way it is
When the water come rushing, rushing in

She says
She says anytime
Raise your arms
Flood!

Kosmos knackar på och jag slits mellan att gömma mig i de mänskliga systemens ytliga bråddjup, eller följa locksången och kasta mig ut i den kosmiska dansen med Hon som är oändlig rymd, på vars hud jag bara är en liten, tindrande stjärna bland många
Men det är som att ett Ord ekar genom slöjorna: Att älska mig är bättre än alla ting; om du under öknens nattstjärnor bränner min rökelse inför mig, och åkallar mig med ett rent hjärta, och med Ormflamman däri, skall du komma ett litet tag för att vila i mitt sköte
För en kyss kommer du att vara villig att ge allt; men den som ger en dammpartikel skall förlora allt i den timman...
Tag på vingarna och res den hopringlade strålglansen i dig: kom till mig!

Jag klarar inte av att uttrycka allt med egna formuleringar just nu - det blir många stulna ord, men jag försöker, och snart kommer jag att tala med annat än tystnad
Ge mig bara lite tid att harkla mig färdigt
Jag måste spotta ur mig saker
Jag vill kunna dricka rent

Om det hade varit lite fitta i Eva hade hon ätit ormen istället...

"Old Mother Hubbard
Went to her cupboard
To get her poor dog a bone;
When she got there,
The cupboard was bare,
And so the poor dog had none."

Who is this ancient and venerable mother of whom it is spoken? Verily she is none other than Binah, as is evident in the use of the holy letter H with which her name begins.
Nor is she the sterile Mother Ama - but the fertile Aima; for within her she bears Vau, the son, for the second letter of her name, and R, the penultimate, is the Sun, Tiphareth, the Son.
The other three letters of her name, B, A, and D, are the three paths which join the three supernals.
To what cupboard did she go? Even to the most secret caverns of the Universe. And who is this dog? Is it not the name of God spelt Qabalistically backwards? And what is this bone? This bone is the Wand, the holy Lingam!
The complete interpretation of the rune is now open. This rime is the legend of the murder of Osiris by Typhon.
The limbs of Osiris were scattered in the Nile.
Isis sought them in every corner of the Universe, and she found all except his sacred lingam, which was not found until quite recently (vide Fuller, "The Star in the West").

- Aleister Crowley, Book 4, sid 89

En florin till den som fattar

Poetik V

"Så talte hon till flatmaten sin: jag sträcker mig mot dig, min conatus en evigt förlängd iller i ditt tarmsystem
Se mig, rör mig, kör mig
Du är mitt allt, mitt något, mitt kanske, mitt helst inte
Oh, ktoniska donna i livets väv, drickt djupt ur butterhetens kalk, se upp på mig med gramse blick
Vojne, vojne, Babbels torn faller - vi har ställt till med ett sjuflundrans räjv i dess skugga och vi viftar med glowsticks och den kritiska transcendentalfilosofin
Trans en dental? frågar Anne Frank - varför en crossdressande tandläkare?
Sturm und Drang, nu får vi ta och hitta förlösandets stjärna och stoppa den i en låda - katten har ju rymt, för sjutton gubbar
Billigt, säger vi, när den var värd minst tjugetvå"

Detta stycke, skrivet av Kallisti i senare år, strax efter att hon brutit samtliga ben i kroppen (tungbenet undantaget) i den tragiska olycka i vilken såväl hon som hennes minigris McCluny skadades illa av ett urspårat segelflygplan, står verkligen ut från resten av hennes litterära skapande, om inte annat för att den inte är skriven på vers eller rim
Det vilar något lätt beatnikartat över stilen, som antagligen inte enbart beror på den svåra hjärnskakning författarinnan just ådragit sig, utan som också kan vara en reaktion på den fysiska kris hon då genomled
Den håller en annan ton än mycket hon skrivit, såväl i sitt ständiga refererande till diverse filosofer och tänkare (Spinoza, Kant, Rosenzweig och Schrödinger har hittills identifierats med säkerhet, men den välkända ordleken i första raden kan vara en hänsyftning på Butler, enligt en teori som framlades för ett antal år sedan, se Selvén, 1987, sid 93) som i sitt närmast extatiska uttryckssätt

Hon rör sig här mindre i det vanliga judiska arvet, och med undantag för det tvetydiga "Babbels torn" lyser det bibliska med sin frånvaro
Istället har hon vid den här punkten i sin litterära karriär inte bara noggrant konstruerat sin egen symbolvärld, hon har dessutom transcenderat den

Många har försökt sig på analyser av detta stycke, populärt kallat "Flatmaten", men ett sådant projekt tycks oss tämligen fåfängt
Istället vill vi enbart peka på den lekfullhet med vilken Kallisti plötsligt bryter sina egna ramar, hur hon bryter den strikta stavningsdisciplin hon vanligen nyttjar, hur hon helt avhåller sig från kryptiska nonsensord men likväl ställer såväl frågor och formulerar repliker som kommer med utrop och känslouttryck

Intensiteten i stycket "Vojne, vojne...", med dess närmast postapokalyptiska stämning, är hjärtknipande i sitt målande språk, där den låter människan utsättas för sin egen litenhet, s.a.s. famla i blindo efter sitt eget fall (är Babbels torn möjligen det mänskliga tänkandet som efter sin fullständiga kollaps inför det postmoderna anfallet får ett kantianskt griftetal i form av en påminnelse att Kritik av det rena förnuftet, i en eller annan form, alltid kommer att stå likt ett frågetecken över människans futtiga kognitiva modeller?)

Det sista stycket, en lockande gåta för såväl kvantfysiker som kabbalister, är en för oss mästerligt formulerad tallek, en gåta som står sig än idag, och som kom Howard Smith att i frustration skriva sin "Let there be light - modern cosmology and the Kabbalah" (Smith, 2006)
Han är dock bara en av många som känt den skarpa utmaningen i detta sista stycke, där författarinnan visar sig vara hemma inte enbart i religionens, filosofins och grammatikens värld, utan även i den moderna fysikens

Det är enligt oss helt i sin ordning att Det Gyllene Äpplets Orden valt att ta "drickt djupt ur butterhetens kalk" som sitt motto, och det befäster än en gång Kallistis ställning som en av våra folkkäraste, men samtidigt mest utmanande, författare

Elixir Rubeus

Vi försöker låta bli att äta bajset i kakan nu
Och letar nu enbart efter russinet
Det finns hemliga ingredienser att hälla i (ljus)kakan
Jag var ändå aldrig någon cornflakesflicka...

Diggar distanslöst den dolorosa dunderdonnans dödssköna dans
Röd, raffig, runtom rasande Regina Ragata!
Otippat ond osmos orsakar Ofanims orolighet ovan odågans ontologiska ouvertyr
Tantriskt täck taggar tanten till töntarnas tondöva tokeri
Tuggar tankfullt Tamars tragediska task till tusenårstidens tangibla toner
Nuppar nullifikationer nära nyss nämnda najadnissar
Iskallt introducerad i Israels idiotiska idiom, impopulärt inpetad i illegitim indignation
Nemo nackar nedslagenhetens natur, nappar när Namnet nämner noden närmast Nihil
Gråtande gnisslar Gudinnan gaddarna - gormande gladiatorer grusas gladeligen genom Guldgraalens galenskap

Babblande Babelbelladonnans bägare blänker bredvid buktande bröst
Andäktigt anvisat ankare anländer alltid alltigenom alldaglighetens asylansökan
Bristande bakdelar battlar brummande bestar bortom bravurens begränsningar
Ave! Ah, Ardas allsmäktiga amma axlar altruistiskt Adams ansenliga angst
Lockande Lupa låter lönnliga livlinor leta lagen (Lex Love) laddad likt lustans lakejer
Onåbart obehaglig och osannolikt otrogen ormar obefintlighetens ostoppbara odåga ovant och oskadliggör också Ouroboros ordblindhet
Nordens nippertippa nynnar nya naturer, nittiotre nymfer nyper nidingars nedre nyttodelar

Det var flera månader sedan något senast skrevs här, men nu har jag lyckats kräla in i trädgården genom ett hål i stängslet
Jag ströp en blodhund och knöt mig ett ramboband om pannan
Här ser ut som själve fan nu - ovårdat och vildvuxet om något
Fram med sekatören
Här ska det bli lite ordning i Nemos trädgård