Ett par hjärtan har singlat ned i inkorgen

כי לא על הלחם לבדו יחיה האדם כי על כל מוצא פי י-הוה יחיה האדם

Jag måste stjäla ord igen
Börjar känna mig repetitiv men så repeterar min hjärna, repeterar ett stycke den ännu inte lärt sig:

Every day I picture things falling down
Landscape all tossed around
In cities I start to drown
But when I stop to push the fear out of me
Come steady my shaking knees
And drag the roots out to sea

And it's hard to be steeped in your gaze
You're always drinking me, I have no place
To be awkward and silent
Spoil your tongue with my silence
My flavor ripens inside this
There is no love without trying
There is no easy way when I

Crane my neck to kiss your head, I know
That there is something that I can rely on
And when I strain my thoughts to push this thread I sew
It's some kind of future that I can be sure of

Oh I'm just breathing air
Contracts on everything
Reluctant and measuring
The food that we choose to bring
But I can trace an invisible piece of string
Connects between you and me
Like symbols of property

Oh when I recognize, cut from a cloth
Always solid and breathing
You and I retract like swans
Always advance and receding
Believe in something worth eating

Share love in something like feeding
There is no trust without meaning
There is no easy way when I

Crane my neck to kiss your head, I know
That there is something that I can rely on
And when I strain my thoughts to push this thread I sew
It's some kind of future that I can be sure of...

Because I love you, because I love you
Because I love you, because I love you

Joshua Radin sjunger:

It's all about the first night and the last,
Some people say
Well I love you so much more tonight
More than yesterday

Hade glömt hur gott det är att ha ett hem, min själ får ett större kärl att flöda ut i, ett rum att fylla ut
Syster har kommit och syster har åkt och det har varit skönt att ha hennes invanda närvaro runtstrykande bland flyttlådorna
Jag drömmer om J, dricker kvällste med K, känner mig lugnare med mig själv

Tre artiklar på dn.se den tredje oktober:
1. TV4 sparkar Marcus Birro - ”De jävla idioterna gav mig sparken.”
2. Marcus Birro: Vill bli ny ledare för Kristdemokraterna.
3. Marcus Birro: Drar tillbaka KD-kandidatur.

På min kammare en goddaglig timma i smålandande trakters skog. Försjunken i egokrökt ångstlighet kvarkar jag mig fram mellan stagneliska vemodsvurpor, ack, jämmerns ljudliga jakt av jagets lättnedlagda villebråd. Huru goda var icke de tält vid vilka jag växte upp, där min far slöt mig till sitt bröst, där min spädbarnsliga näsa gröpte bukfettshålor bland päronpäls, kärv kärlek, å, jo, nog pustar patriarkens punktliga parentskap tillgivenhet i mitt suckande hjärta, där jag nu sitter utvandrad ur lyckans lagomsliga länder. Ja, hur svår är nu inte min lurkiga lott, min nesa. Med tårgegg i ögonvrå och smul i munnens älsklingspipa har jag vandrat denna jorderund i mycken nedstämning, vars knorriga krokighet jag inte vilja klä i ord.
Nej, bättre då att krumma sin ryggs längd och tyska till sig i germansk hjärtlighet och jollrande yoghurtslig jämvikt. Käre läsare, döm mig inte med hårdhets linjalitet utan knäpp min nos i ömslig omhändertag. Annars kommer min sorg att rullas likt uppå en pinne av snål bark och ostudslig spänstbrist. Barnslig brist på bot och bättring må icke komma i vägen för mitt värv, att locka min skalps päls och söka finna den mentalmättnad som ej står att finna för oss knorra och ystra människobarn. Tänk att arma Åse är död, sliten itu av de vilda grisar, vilka han sökte stävja och betämja i mänsklig godtjänst, med fåfänglig grymthet till lerig följd.
Tag lärdom av denna onda bespisning och betänk, ja, betänkt det faktum att det tryne som man födde, kan komma att bita en i ens tass. Jag felstavar mig fram genom ett fnurkighetens arma rike och söker lättnad för min själs förfärsamhet och fällande höstpäls. Var gives mig den ljuvt morrande människofamn - blöt och varm - som jag söker?
Ge mig blott en tunna upphettad lera, så kan jag dö nöjd.

Minnesbilder fladdrar - malar, nattflyn - i huvudet i hjärtat, nyper till saknad eller glädje
Oväntad invandring i varandras liv, och vi lyckas stå för att vi båda är utknuffade i ordlös förundran

Jag förstår inte det här, och förstår inte hur jag ska kunna börja förstå det
Ett par specifika minnen ligger inbrända som ett raster ovanpå min vardag och ibland råkar jag fokusera ögonen fel och då förlorar jag mig i dem (mitt under släktmiddagar)
Jag hungrar, törstar, darrar, känner mig samtidigt underligt tillfreds på ett sätt jag inte gjort på mycket, mycket länge
Det finns så starka kärleksfrön i det här, och så god mylla
Det brister ut, blommar upp
Knoppar sväller, nektar flödar

Darrande flämtande lugnt rullande rytmiskt rasande rivande rofyllt
Remember when I moved in you
The holy dark was moving too

Vi avbryter för glass och Carl Sagan, jag känner min själ vidröras, gråter stilla inombords
Ord byts mot kött igen, en rörelse mellan ömhet, avhållsamhet, åtrås vilda vyer, sensuellt utgivande vrider sig - en orm i och mellan, beundran, tjänande

Vännen med häxblick säger när hon ser oss: ni ser ut som väsen från en annan verklighet
Vi kolliderade och puttade ut varandra och nu står vi i förundran, skönhet

Bild: mitt hjärta, en kärnreaktor
Mina cirklar är rubbade, av en pojk som förstår varför man kan gråta till Amelie-soundtracket, varför svanar och velociraptorer är typ samma grej och som fortfarande spelar Jurassic Park-musiken

När man introduceras för någon på japanska säger man どうぞよろしく - dôzo yoroshiku
Ordagrant betyder det:
Snälla, bry dig om mig hädanefter

Många gånger i livet känner jag för att säga till människor
Dôzo yoroshiku

Jag känner även för att säga
Jag vill bry mig om dig hädanefter
Men så säger man inte på japanska

Det finns ingenting utanför texten
men väl utanför manus
När huvudskådespelerskan är på väg ned från scen, snubblar på ljussladden, faller
för någon
som själv tycks fallen
ur skyarna

Jag försöker lära mig den här nya vokabulären
Fikonspråk i äppelträdgården

S: Jag vill implodera mot din hud
J: Då vill jag absorbera dig med min hud

I've dropped my paintbrush in the dirt
...
I just couldn't bring him back

Någon gång måste även jag få fundera på konsekvenserna av att lämna ros och lilja och rhododendron åt sitt öde, lägga mig ned och låta dem växa över mig, eller frysa till rimfrostnupna bruna knotor i annalkande höst
Det är mycket som tränger in nu, det blåser i trädgården och sommaren är snart över
Jag vet inte vart jag styr hän därefter

För ovanlighetens skull känner jag mig uttråkad, men i det även jagad och på spänn med spetsade öron - släpigt seg och stressad i inre omfamning
Jag försöker frigöra ouppfostrat humörs vilda svängningar men är inte dum nog att missa det uppenbara: huvudet barkar i en riktning jag inte vill

Ibland kräver jag mycket vatten i min själs jord,
Ibland kan jag gå länge över torrsprucken mark

Jag väntar på teshuva
På omvändelse
På svar

V1: Hej vin
V2: Hej vansinne

Jag vet att jag redan citerat den här texten men när jag träffade Namnen kände jag (fast jag hade inte då sprungit längs Amsterdams gator och jag hade inte varit till Holland och jag har fortfarande inte sett New York eller Golden Gate) såhär:

We screamed and we ran,
streets of old Amsterdam
looking for payphones to call
but none of our loved ones
would quite understand
sometimes we just live for the fall

And I've been to Holland and I've been to New York
and I've seen the Golden Gate Bridge
and I've done the things my parents have dreamed but I aint never seen nothing like this

När jag skriver (omskriver beskriver föreskriver) mitt liv och mina ting nu är orden få men fasta
Jag drabbades av främmande intrång den gången - en Levinas uppenbarelse av den Andres nedstigande uppifrån en flygande holländare en romans med en pojk en dröm en stad ett språk
Jag släpades öm och trött genom nedre länders jord och ord och ja jag börjar få tillbaka känseln nu tackar som plågar
I ett språk där man ni:ar Gd trängde Hon sig på i viskning och kravbrämmad blick - ett hjärtas närhet då det pumpar blod ut i någon annans ådror (det kallas förbund)

När jag beskriver mig dyker ibland en bild upp
Bilden av ett frilagt ollon ömt och oskyddat omskuret ta det lugnt inte peta för hårt
Kanal för njutning och känsligt för smärta
Fast det är inte så ofta den bilden dyker upp mest nu när jag måste skriva om det

Jag möter goda samtal och spelar upp nervositet inför kända och okända blickar en mjuk (hennes ögon är som vårdimma över en äng förr i tiden kunde bönderna inbilla sig älvor i den) och en samlad koncentrerad glittrande som en slipad granat (jag tror inte att forna tiders bönder såg sådana ögon så de kanske inte kunde se några sagor i dem)
Min röst är inte lika stark men lugnare och jag läser (Anne Carson igen):

Verkligheten är ett ljud, man måste ställa in rätt frekvens inte bara skrika

Våra liv snuddar nästan vid himlen såsom i barndomen och se nu, vilken gryning.

Herakles ligger i den blå hettan likt ett stycke siden som rivits loss och säger,
Snälla Geryon. Det spruckna i hans röst
fick av någon anledning Geryon att tänka på att gå in i en lada
på morgonen precis när man vaknat
och solens strålar träffar balen av färskt hö som fortfarande är vått efter natten.
Ta den i munnen Geryon, snälla.
Och det gjorde Geryon. Det smakade ganska sött. Jag lär mig mycket under detta levnadsår, tänkte Geryon. Det smakade mycket ungt.
Geryon kände sig tydlig och stark - när allt kom omkring inte en skadad ängel,
utan en magnetisk person som Matisse
eller Charlie Parker! Efteråt kysstes de länge och sedan
lekte de gorilla. DE blev hungriga.
Strax därpå satt de vid ett avskärmat bord på busstationen och väntade på mat.
De övade
på sin sång ("Joy to the World") när Herakles drog ner Geryons huvud
i knät och smeksamt började
leta efter löss. Gorillaläten blandades med frukostläten i det stökiga rummet.
Servitrisen kom fram till dem
med två tallrikar ägg. Geryon stirrade upp på henne från under Herakles arm.
Nygifta? sa hon.

- Anne Carson, Röd självbiografi

Life's a beach and then you die

Believers Beware of Counterfeit King James Bibles

Men have often tried to give itemized accounts of why they must believe that God exists. Such accounts are like ripe fruit we gather from the trees. Yet it is beyond all reasons, beneath the ground, where a seed starts to become a tree, that the act of faith takes place.
The soul rarely knows how to raise its deeper secrets to discursive levels of the mind. We must not, therefore, equate the act of faith with its expression. The expression of faith is an affirmation of truth, a definite judgment, a conviction, while faith itself is an event, something that happens rather than something that is stored away; it is a moment in which the soul of man communes with the glory of God...
For God is not always silent, and man is not always blind. His glory fills the world; His spirit hovers above the waters. There are moments in which, to use a Talmudic phrase, heaven and earth kiss each other; in which there is a lifting of the veil at the horizon of the known, opening a vision of what is eternal in time... The voice of Sinai goes on for ever (5 Mos 5:19): "These words the Lord spoke unto all your assembly in the mount of of the midst of the fire, of the cloud, and of the thick darkness, with a great voice that goes on for ever."

- Abraham Joshua Heschel, God in Search of Man, sid. 138

Ibland tänker jag att jag borde skriva ett verk i stil med "Till kärvhetens försvar"
Efter ett samtal med en som - i häftiga ordalag - uttryckte sin frustration över frikyrkovärldens ytlighet och glättighet, slog det mig vad som är nyckeln till att jag gillar de tidiga reformatorerna, kanske främst Calvin vars psalmkommentar jag bläddrat runt lite i på sistone (och häpnat över den stilla mjukhet som flödar likt mjölk bakom bokstäverna): nyckeln ligger i den nästan våldsamma kärvheten
Det som drar med de hårda högtiderna - Yom Kippurs dånande dom och yra tysta förlåtelse och Tisha b'Avs svärta, smärta, utan färger bjärta - är att deras ord är tunga, vassa och hårdhänta nog för att tränga genom huden och skada mig, får mitt hjärta att blöda inom sig och mina händer att darra
Finns där ett hallelu-Ja, måste där finnas ett eicha! Klagovisorna måste stå rygg mot rygg med Höga visan - kommer den ena inte in i Skriften kan inte heller den andra göra det

För mig är det Torans skadskjutna hjärta, den slungsten som denna lilla text kan kasta iväg mot mitt väldiga ego och fälla det
En av de bästa bibelläsningar som någonsin vidrört mig är antagligen Leonard Cohens:

You say I took the name in vain
I don't even know the name
But if I did, well really, what's it to you?
There's a blaze of light in every word
It doesn't matter which you heard
The holy or the broken Hallelujah

I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though it all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah

Det är Skriftens elegier som tjusar mig, som blir dess lovsång, en lovsång till den som ibland kan vara terapeuten men oftare själv är den lidande, den som behöver mig mer än jag behöver Henom
En evighet av makt och vishet och skaparkraft är ingenting om man har ett hjärta, och om det är något jag tycker att Calvin och reformatorerna upptäckte, tillsammans med många andra (däribland profeterna), så är det detta flämtande, ömtåliga hjärta
Det manar till ömhet, men det manar också till vrede och kompromisslöshet, en stränghet man inte kan förvänta sig av den som inte har något att förvalta och försvara
En tigermamma är bara tigermamma om hen har ett barn
Bara den som bryr sig blir arg

Och där bottnar min vrede, utan att försöka smickra mig själv, gentemot de enkla och snälla läsningarna, de glättiga eller vårdslösa, de kravlösa, kramiga läsningarna
Min vrede mot dem grundar sig i att de är ogudaktiga, både i att de lägger plåster på brutna ben när folk kommer till Skriften för att leva eller dö, och i att de vrålar sina reklamvisor så högt att ingen kan höra den levande Gudens gråt bakom

Torans första bokstav är ב, beit, dess sista är ל, lamed, dessa bildar ordet לב, "lev", hjärta
Detta hjärta är brustet, skilt åt av fem Moseböcker

Denna natt gråter och klagar mina barn

Denna natt förgjordes min helgedom och brändes mina slott,
Hela huset Israel uttrycker mitt lidande,
Och gråter för den eld Namnet har tänt

Denna natt gråter och klagar mina barn

Denna natt, klaga bittert, du bortsprungna som förlorat allt,
Hon har skiljts från sin fars hus i livet, har lämnat hans hus, stängd är dörren
Hon har gått ut i fångenskap, och alla munnar slukar henne,
På den dagen kastad i en uppslukande eld, och en eld med glöd som utgår från Namnet

Denna natt gråter och klagar mina barn

Denna natt spann (ödes-)hjulet till dom, det första och det andra av mina hus förintades
Och mera: förbarma er inte över vilsenhetens dotter, full på giftigt vatten som får hennes buk att svälla
Utkastad ur sitt hem, och hon har dessutom glömt godhet, större är hat än kärlek
Likt en levande änka, en kvinna som lämnats, och Sion sade: "Namnet har glömt mig"

Denna natt gråter och klagar mina barn

Denna natt är jag förskjuten, och mörknat har ljusen, till förintelse gick mitt heliga hus, och dess väkter har nått sitt slut,
Denna natt är jag omgiven, omslingrad, av sorg, och mer: Han ropade mer, i sin doms fem uttalanden
De tårar som fälldes satte ett mönster för alla släktleden, det kom och var som förutbestämt, från Namnet

Denna natt gråter och klagar mina barn

Kiná 3, från liturgin för tisha b'Av

Undrar just hur man ska klassa siamesiska tvillingars onani
Twincest?

Tydligen kan kaniner drabbas av ett s k Shope papilloma-virus, som orsakar tumörer i form av hornutväxter...
Säger forskarna
Men vem som helst som läst runt lite i Necronomicon ser ju tydligt vad det handlar om:
Chtulhukaninen

Extraordinär exhibitionism

Driver upp till vakenvärldens ytskikt
Tänker: vore fint att inleda dagen med att banka lite biskop
Ligger trivsamt i köttets njutningar, hör maskinljud
Tittar ut
Utanför fönstret en lyftkran, på lyftkranen en korg, i korgen två nederländare
En av dem stänger mitt fönster, börjar putsa rutorna
Jag stänger gardinerna, slutar plåga biskopen

De missade en ruta

Dear Friends, I just launched NEWS.VA
Praised be our Lord Jesus Christ! With my prayers and blessings, Benedictus XVI

- Vatican News

Kom just på mig själv med att trycka ned tangenten "m" och sedan trycka nedåttangenten, så att jag började gå genom rullgardinen som dök upp på "m"
Gjorde detta med blicken på en tom tab tills datorn hängde sig

Reminiscenser av ett land ännu ej lämnat

Kastar sig mot dörren,
Mot dörren på kullen,
Kullar, kullar
Det finns inga kullar i dessa länder
O krigare, kasta dig mot dörren,
Hjärtat slår,
Vänta hjärta,
Knip, muskler, knip
Ni blir större med tider
Slå dig ned men känn dig inte nedslagen
Krigaren, hon kastar sig mot dörren,
Dörren, dörren
Fåglarna har lämnat hennes hår,
Flugit mot djupare skuggors land
Här kryper människolarver över varandra
Fåglarna jagar, äter
Gott att äta masker
Detta är vad jag säger:
Bed, bed för djävlarna
De själva må skrika i tonlöst tondövt dövstumt nej nej
Hon är okej, säger hennes mamma
Oroa er inte för henne
Hon är sin far upp i dagen
Utsträckt över himlarna, sliten likt molntrasorna
När du känner ångestens åtta ben krypa uppför dina lår
Kan du tänka
Att den åtminstone vill in i dig
Ur andra rinner den bara
Motorolja
"Alla holländare är zombies - rubba inte deras cirklar"
Sju sov i en grotta i kullen
Kullarna, kullarna
Det var en stor kull i år
Driv ut dem, driv dem västerut
Ställ dig i öknen, och darra
Din mor känner inte ditt namn, krigarinna
Kasta dig mot dörren

Tydligen ska en av Koranens suror ha ätits upp av en get och på så vis gått evigt förlorad (hadith av ibn Maja)
G-d: 0 poäng
Get: 1 poäng

Filosofiska rummet med Stemonitis fusca: Postmodernism

Min history med Skypes Echo/Sound Test Service:

[2011-05-24 15:06:53] Kallisti: I feel so lonely! Talk to me!
[2011-05-24 15:06:57] Kallisti: Puh-lease!
[2011-06-07 22:49:02] Kallisti: I'm so ronery, so ronery, so ronery and sadry arone
[2011-06-19 23:43:00] Kallisti: Why do you keep ignoring mah??

Nu ska ni få höra här, mina trogna trädgårssniglar!
Vet ni vad matte har varit ute på? Hon har varit ute på tockadäringa feest, jojomän, tänk för det har hon
Och upptäckt att Amsterdam en lördagskväll är ungefär lika rafflande som Yttre Böllingby en söndag morgon under semesterveckorna
Så vet ni vad matte gjorde? Jo, ni förstår, hon kröp tillbaka in bland sina buskar (/in i sin buske)
Att gnugga bär och jaga sniglar (slemmigt men mättande!) känns allt bra roligare då vad
Jojomen

Tests By Doctors Prove
It Possible To Shrink

= ON OCCULTISM =

Magicians, especially since the Gnostic and the Quabala influences, have sought higher consciousness through assimilation and control of universal opposites-- good/evil, positive/negative, male/female, etc. But due to the steadfast pomposity of ritualism inherited from the ancient methods of the shaman, occultists have been blinded to what is perhaps the two most important pairs of apparent or earth-plane opposites: ORDER/DISORDER and SERIOUS/HUMOROUS.

Magicians, and progeny the scientists, have always taken themselves and their subject in an orderly and sober manner, thereby disregarding an essential metaphysical balance. When magicians learn to approach philosophy as a malleable art instead of an immutable Truth, and learn to appreciate the absurdity of man's endeavours, then they will be able to pursue their art with a lighter heart, and perhaps gain a clearer understanding of it, and therefore gain more effective magic. CHAOS IS ENERGY.

This is an essential challenge to the basic concepts of all western occult thought, and POEE is humbly pleased to offer the first breakthrough in occultism since Solomon.

- Principia Discordia 61

Den här hade, lika hastigt som olustigt, dykt upp på vägen till synagogan:

Tänker att jag borde köpa en delfinkondom och hoppa i havet

Från himlafröjd och bergahöjd, gives ord, en åker plöjd

Efter varsam och förväntansfull väntan, efter femtio räknade nätter, efter rop mot molnig sommarsky
Visar Hon äntligen huden
Den står skriven, full av tecken, full av ting,
Full av tolkning, full av Tora,
Full av varsam verklighet

Glad åttonde mars, sisters and sissies

Min största källa till stolthet:
Gudrun Schyman (privat) - 3 gemensamma ansiktsvänner
Marita Ulvskog - 4 gemensamma ansiktsvänner
Birgitta Ohlsson - 22 gemensamma ansiktsvänner (was?)
Maud Olofsson - hittar inte ens när jag söker hennes göttiga fejja

Så har alla stora hemligheter avbildats