Våra liv snuddar nästan vid himlen såsom i barndomen och se nu, vilken gryning.

Herakles ligger i den blå hettan likt ett stycke siden som rivits loss och säger,
Snälla Geryon. Det spruckna i hans röst
fick av någon anledning Geryon att tänka på att gå in i en lada
på morgonen precis när man vaknat
och solens strålar träffar balen av färskt hö som fortfarande är vått efter natten.
Ta den i munnen Geryon, snälla.
Och det gjorde Geryon. Det smakade ganska sött. Jag lär mig mycket under detta levnadsår, tänkte Geryon. Det smakade mycket ungt.
Geryon kände sig tydlig och stark - när allt kom omkring inte en skadad ängel,
utan en magnetisk person som Matisse
eller Charlie Parker! Efteråt kysstes de länge och sedan
lekte de gorilla. DE blev hungriga.
Strax därpå satt de vid ett avskärmat bord på busstationen och väntade på mat.
De övade
på sin sång ("Joy to the World") när Herakles drog ner Geryons huvud
i knät och smeksamt började
leta efter löss. Gorillaläten blandades med frukostläten i det stökiga rummet.
Servitrisen kom fram till dem
med två tallrikar ägg. Geryon stirrade upp på henne från under Herakles arm.
Nygifta? sa hon.

- Anne Carson, Röd självbiografi