Filosofiska rummet med Stemonitis fusca: Cartesianism

Härmed inleds en inläggsserie där vi kommer att få åtnjuta ett brett spektrum av infallsvinklar från en mängd framstående tänkare
Det ska medges att ingen av de medverkande har hjärna eller ens centralt nervsystem, men det är vår förhoppning att dessa ofta bortglömda invånare i trädgården härmed kommer att ges den uppmärksamhet på den filosofiska arenan som de förtjänar, men ofta förvägrats på grund av förtryckande artstrukturer
Det är med stort nöje jag ger er första inlägget i "Filosofiska rummet med Stemonitis fusca"

Poetik VII

Fulgaffel, stroopwafel, vildhassel, kungstaffel
Stinknäva, duvkräva, säg din önskan: evigt väva
Suckar, suckar, Acheron, sköka, bliv min ciceron,
En färd mot tetragrammaton, vimmelkantig Weasley, Ron -
jag väntar, väntar tyst på nån
Hör mig viska: hopjes...

Länge trodde man att detta stycke härrörde från Kallistis olyckliga vistelse i Amsterdam, dit hon hade åkt för att finna litterär inspiration i röka och rus, och det enda som stod emot detta tämligen självklara antagande var författarinnans utspel under sitt pass som sommarpratare 2028 att hon aldrig skulle ha författat en så stilmässigt klumpig dikt i den fasen av sitt skapande
Det var inte förrän här om året som en övertygande studie presenterades, i vilken artikelförfattaren lyckades påvisa att den troligaste dateringen av verket var Kallistis tid i Jerusalem, en period som utmärktes av just den typ av religiös symbolik men även av den stilistiska osäkerhet man finner här (Selvén, 2056)
Det tidiga flirtandet med den nederländska dadaismen återfinns här, men Kallisti tycks ännu inte ha tagit intryck av van Ostaijen, om hon ens hört talas om honom vid det här laget
Referenserna är dock mästerligt placerade - det vältimat uppbrutna mattemat i de första två stroferna, med gaffel-, taffel-, kräva-temat förstärkt av det smidigt inflätade "stroopwafel", en nederländsk sötsak
Men hon knäcker den glupska tiraden med "vildhassel" och "stinknäva" och låter den flyta ut i en större fråga när hon plötsligt vrider blicken mot "säg din önskan", en fråga som inte alls besvaras med gastronomi
Det har dock diskuterats om inte "vildhassel", på grund av att hasselnöten ändå är ätbar, ingår i mattemat och att den andra strofen då helt skulle stå mot den första: stinknävan mot vildhassel och duvkrävan som regurgiterad, närmast dekonstruerad mat, och inte alls del av det kulinariska temat
I så fall uppstår onekligen en intressant spänning mellan de båda stroferna, där Kallisti i slutet av andra strofen dessutom plötsligt bestämmer sig för att lämna det materiella bakom sig för att istället kasta sig ut i sina vid denna tid så utmärkande gnostiska spekulationer
Tredje strofens "suckar, suckar, Acheron" är tydligt inspirerade av Stagnelius och man kan fråga sig vad författarinnan ville uppnå för effekt när hon ställde denna den svenska poesins stora namn bredvid så främmande element som den nederländska stroopwafeln - betänk sedan att hon dessutom befann sig i Jerusalem, så ser man hur en högintressant kulturell triangel bildas inom verkets ramar
Efter den fjäderlätta utflykten i gnosticismens tassemarker dyker dock Kallisti nedåt från de sublima höjderna med en plötslig referens till popkultur "vimmelkantig Weasley, Ron" och plötsligt befinner sig läsaren åter i det materiella, som om teofanin passerat, och verket knyts cirkulärt och elegant ihop med en annan nederländsk sötsak: hopjes
Det brukar framhållas att detta inte är ett verk av samma standard som mycket av hennes mer filosofiska poesi men mycket av det får sin förklaring i det faktum att Kallisti ännu inte träffat sin trogna gris McCluny, som kom att bli hennes ständiga stöd och inspirationskälla under många års tid
Verket bör således läsas i sin kontext, men fortfarande uppskattas som något från vår starkaste poetissas hand

De mjuka delarna ska multna bort
de hårda delarna skall återstå
men tiden går sin gång och inom kort
de hårda delarna till mull förgå

Och snart är deras sångkör lätt förlöst
till trädens kronor och vartenda blad
berättar för en vind som går förbi
hur döden glömd i sommarn susar glad

Glömsk av sig själv den vackra sommarn går
så Livets ande, lika ogripbar
som vackra somrar som har dragit bort
och komma farande på nytt vart år

- Harry Martinson, "Aniara"

Man kan inte längre leta på mig på hitta.se eller eniro - jag tycks ha lämnat landet

Nederländska Impressioner - fjärde satsen

1. Stockholmskt metrosexualmode står inte så högt i kurs bland amsterdamska män - däremot tycks halvlångt, otvättat hår göra det
2. Amsterdam består av klockor - är man ute på stan ringer det hela tiden, oavbrutet, från kyrktorn, spårvagnar, stadshus, offentliga ur, broar, båtar...
3. Vid Muntplein ligger ett falafelhak med det hebreiska namnet "Maoz", som drivs av två indonesier, som spelar arabisk musik, som skyltar ut allt på engelska
4. Just nu blåser det så hårt att jag såg ett partytält fladdra förbi
5. Andra juden spottad på stan
6. En av korridorkamraterna, en skäggig herre med långt metalhår, visade sig vara vegan och ville veta hur man bäst uttalar "hommous" - i multikulturens namn gav jag honom både det hebreiska och det arabiska uttalet, väl medveten om att vilken nederländare som helst, av rent fonetiska skäl, skulle föredra det hebreiska
7. Har köpt frallor som är så substanslösa att de går att andas genom (på riktigt! jag stoppade en i munnen och lyckades andas genom den)
8. Folk går mycket långsammare här än i Stockholm
9. Det är människor överallt - det tog ett tag för mig att komma på, men det är verkligen människor överallt
10. Det är fotgängarna som äger gatorna - bilar får bara finnas till på nåder, vilket märks när en grupp fotgängare tröttnar på att vänta på grön gubbe: de sprider sig över en hel korsning i argsint myller
11. Hemmakänsla: Amsterdam saknar lukt
12. Bortakänsla: Jag gjorde diagnostestet idag och insåg att det här språket börjar tränga in från fler håll än jag trott

Okej, de senaste dagarna har övertygat mig: lady Gaga är bland det mest intressanta som hänt mainstreamkultur sedan 80-talet
Damen är alltså 24 (!) men har uppskattningsvis samma dominatrixutstrålning som Fans moster
Under henne sprattlar männen likt marionetter, sprattlar runt med fingrarna över hennes och varandras hud, reducerade till ett minimum - endast skönhet, rörelse, erotik, återstår
Och danserna (ja, se danserna - inte ens Madonna eller Michael Jackson kan tävla i den här ligan) är något alldeles unikt i begärsväg - hon är en femme fatale, men egentligen lite för fatal, en behärskare som måste slåss för sin plats
Hon klättrar på galler och visar fittan, hon sätter på och förför, drar män och kvinnor till sig, men kastas också utför balkonger, kläs av naken, fängslas, dör
Det går inte att undgå det faktum att hon är direkt farlig, på samma sätt som bruden i Kill Bill - hon klarar allt: dansar på kryckor när det är vad som återstår, spelar kokett när hon måste, förför när hon vill, mördar när tiden för hämnd är inne
Hon bryter också, tillsammans med sin syster bruden, regeln att den hämnande kvinnan måste straffas i slutet: hon slipper alltid undan
Det finns också något påfallande hermafroditiskt över henne, slås jag av, i det att hon tornar upp sig ovanför sina manliga dansare vars intresse alltid tycks wobbla mellan henne och varandra, som om de under hennes sexuella överinseende tillåts spela ut ett undantagsregister av begär och beröring
Hon sätter på men sätts också på, hon spelar bortom det extrema på sin egen kvinnliga kropp men är samtidigt märkligt könlös - bara det att hon vågar sminka sig i David Bowies välkända Aladin Sane/A lad insane-blixt är spännande, som om hon tar hans queerlek och gör den till sin egen genom att närma sig det manliga som närmar sig det kvinnliga
En kvinna som transar som kvinna?
I intervjuer säger hon å ena sidan "well, I do have a really big donkey dick" med tekopp i handen, men å andra sidan "my beautiful vagina is very offended by that question" - båda är för övrigt svar på samma fråga
Hon är ihop med Beyoncé men ger sin kropp till en flock upphetsade män, runkar på scen och bär ett uppochnedvänt kors över fittan
Jag kan inte undgå att slås av att alla män omkring henne skalas av, sminkas upp och koreograferas runt tills de blir en förlängning av henne, som om hon stod mitt ibland dem, inte som en kvinna utan som en man, som om hon blir fokuset för och källan till deras homoerotiska begär
Där Madonna kuvar allt och alla omkring sig, gör dem till skuggor av hennes egen sexualitet, gör lady Gaga något annat, mer komplext - hon androgyniserar dem, väver in dem i sig själv, gör dem nästan till yttre könsorgan, eller uttryck för ren rörelse och rörlighet
Hon skiljer sig också från Madonna på så vis att hon inte framställer sig som en naturkraft eller legendgestalt - istället är hon ren estetik och genusdissonans, ett slags västerländskt visual kei-fenomen
Sedan är det, slutligen och sist, roligt att se någon spruta eld med brösten

Jag misstänker att brödet jag äter egentligen saknar ontologi (ett tvivel som antagligen jagat många kristna genom århundradena)

Egentligen har jag något av en policy mot att ha två filmer uppe på samma bloggsida, väl medveten om att det blir lite mycket - som att plantera två magnolior i samma rabatt, som min farfar trädgårdsmästaren en gång sade - men jag snubblade just över denna och känner mig nu tvungen att lägga upp den
Jag tror inte att min fascination för Madonna undgått någon
Nå, här har Babylons sköka äntligen fått sin dotter (till skillnad från de larviga spekulationerna om Britta Spjut... vem som helst kunde ju se att den raffiga rockragatan inte alls hånglade upp Britney utan sög själen - och karriären - ur henne, mitt på scen)
Hon är musikaliskt svagare än min Donna, men har å andra sidan lagt om möjligt ännu mer krut på det visuella
Detta är snygg performance, dames en heren, och det som fascinerar mig är att hon lyckats greppa det i håret och släpa det rakt in på mainstreamkulturens salonggolv och låtit det brisera:

Jag vill att ni noterar det skamlösa erotiserandet av manskroppen, och hur hon simulerar penetration mot hans anal - jag hoppas även att ingen missar kulsprutebröstvårtorna (och äntligen fick Vogue-bh:n sin dotter)
Lägg sedan de smutsgrå underkläderna på minnet (spännande, när det kommer från en så stylish dam) och mannen i nätstrumpbyxor
Madonna vet hur man utnyttjar manskroppar, smidiga eller brutna, bruna eller vita, enkla eller fetischerade, men jag undrar om inte Gaggan vrider upp temperaturen något, ändå
Jag kan inte analysera hennes videor på samma sätt som Mamma Donnas, men jag har skådat något mycket intressant idag
Det är dessutom intressant hur hon i andra videor vågar framställa sig själv som såväl invalid som vanställd och med spasmodiska nervkryckningar, samtidigt som hennes främsta kännetecken är überstil
Ja, och så finns ju videon där hon och Beyoncé är mördarflator i the Pussy Wagon från Kill Bill och kör Thelma & Louise-handslaget... jag säger ingenting men jag hoppas innerligt att ni förstår vad jag menar
Kom igen, titta nu - det är värt 8 minuter av din i övrigt värdelösa tid

Dagens problem: fick se det här och tänkte först intressera mig för själva matlagningen men kunde sedan inte bortse från det faktum att Alexs (den rödklädde) näsa var alldeles för attraktiv för att inte ständigt betraktas
Jag fick inte ut så mycket av receptet i sig, men näsan är verkligen grümt stilig

Jónsi & Alex Recipe Show - Nammi Nammi from Jónsi & Alex on Vimeo.

Sak som plötsligt slog mig: här är jag inte pedofil längre
Nu har jag protestdownloadat all min shota-yaoi i onödan...

Nederländska Impressioner - tredje satsen

1. Den egentliga skillnaden mellan lunch och frukost är tre timmar
2. Det by far mest använda märket av tändstickor är svenska Svalan-stickor från Uddevalla
3. Det hade snortats på bordet i allmänrummet, men det visade sig vara nedmalda Tic-Tacs och inget mer spännande än så
4. Reklam är en sneaky grej, trots allt: nästan all reklam jag får på datorn nu är nederländsk
5. I Maastricht har de problem med att tusentals dvärgfladdermöss har slagit sig till ro i en riksvägstunnel
6. Den här typen av korridorer tycks inte längre vara så vanliga i Amsterdam, utan tycks mer ha överlevt från en tidigare era, om jag ska gå på vad folk säger till mig
7. Solen skiner och Amsterdam är den vackraste stad jag någonsin sett, tror jag
8. Amsterdams största bokaffär (De Slegte) är ett antikvariat
9. Om jag så prövade en ny kaksort varje dag skulle jag inte hinna äta mig genom en vanlig affärs sortiment på ett år
10. När man tittar ut genom fönstret är det egentligen bara en sak som skvallrar om att man inte är i Sverige (bortsett från de märkliga och avgjort amsterdamska kyrktornen som sticker upp här och var) och det är färgen på bilarnas registreringsskyltar: de är gula, inte vita
11. Hemmakänsla: Diskutera Butler på kvällskvisten
12. Bortakänsla: Sex tycks vara den mest naturliga sak man kan prata om här i världen, åtminstone på Weesperstraat

Älskar verkligen gammaldags fantasykonst - här Kenneth Smith:

Pling!
Mina damer och herrar, jag vill bara meddela Er om att jag är så kallat JÄVLIGT FÖRKYLD här borta i främmande land

Nederländska Impressioner - andra satsen

1. Prideflaggor hänger lite på random från de gamla renässanshusen
2. En chassid i keps går förbi - jag ser tofsarna kika ut från under skjortan
3. Kyrkan närmast mig är inhägnad
4. Kanalerna är fulla av en oändlig mängd båtar, stora som små och inget vatten ligger stilla utan rörs ständigt upp av passerande fartyg
5. Pärlplattekonst föreställande en Mariosvamp sitter uppsatt på en 400-årig synagoga
6. Albert Heijn (typ nederländska Hemköp) har ett eget vinmärke, där en flaska kostar 3 €
7. Vid närmare eftertanke är allt jag tittat på, med undantag för böcker, tokabilligt: jag har köpt nickelljusstakar för 1.6 € styck
8. Jag har aldrig sett så mycket indonesisk mat i hela mitt liv som jag gjort dessa timmar - och det lustiga är att det räknas inte alls till "invandrarmat" eller står på exotiska utbölingshyllan
9. Reglerna kring tobak är i det närmaste identiska med reglerna för soft drugs (cannabis, etc.)
10. Det finns nederländska flaggor lite här och var, kanske som i Sverige, men i långt större utsträckning ser jag Amsterdams flagga (två röda ränder med svart rand i mitten, och vita andreaskors på den - är det bara jag som tycker att det är lustigt att det i praktiken står XXX på just Amsterdams flagga?) som tycks finnas överallt... tur då att den är himla smakfull
11. Hemmakänsla: Alltiallohandeln Blokker skulle gå att hitta i vilken svensk stad som helst
12. Bortakänsla: En normal förpackning te kostar sällan mer än 20 kr

Nederländska Impressioner

1. Allt kan köpas färdiglagat - man kan till och med få kokt ris i plastförpackning
2. Golven är antingen sluggiga eller behårade med heltäckningsmatta (ännu sluggigare)
3. Röster och fotsteg som kl 13 idag kändes hotfulla, jobbiga, störande känns nu, efter att ha umgåtts med deras högst mänskliga upphov, trygga - det finns något snarast flockaktigt över det
4. Studentkorridoren skiljer sig extremt mycket från vad jag sett i Sverige, även om det kanske finns sådana här exempel där också: här är allt väldigt kollektivt och avslappnat
5. Brödet är förskräckligt men de har knäckebröd från Wasa
6. Utanför fönstret har jag det ryska eremitaget, den portugisiska synagogan (en av världens äldsta och största synagogor), en klaffbro där skepp ibland åker förbi och avbryter all biltrafik samt ett träd
7.Jag har en mycket söt korridormate
8.Det sitter mjukporrstickers inne på herrtoaletten
9. Det är också extremt ont om gardiner i norra Nederländerna
10. Jag rekommenderas införskaffa myggmedel - tydligen kan det vimla av mygg i de gamla kanalerna när värmen väller in
11. Hemmakänsla: man kan dricka kranvattnet - har inte tänkt på hur mycket det gör för känslan att vara i civiliserade länder
12. Bortakänsla: jag har hört att det finns möss här

Min granne:

Ock, ock, ock så mycksom hänt me teknikeh sen en själv va ung *klappar mig vemodigt på låret*
Int känn ja igen dagens webcams nä, ja si på dem å säg va'ähäfölla nudå?
Nä, näh ja va en lit pilt, då kunn man då faan int se nåt på såna däh grunkeh - då njöt man ba'a av di däringa gråblå flimmerträskeh på skärme
Meh nu då - huu nej så ä hä int längre - nu kan ja faan si varenna finne i ansikteh på en - tellåmeh ögna
Nä huvvaligen, sånt hä vill ja int va mä om
*Tuggar knäckebröd istället*

Inom några dagar: den yttersta domen
Flyg bort, lilla askmoln, och fladdra med vinden över dina inre avgrunder
Du har redan eldat upp så mycket på din lustas bål
Ave 156

Dags för skryt! Jag ska få hjälpa till och vara typ, eh, judisk konsult när Dalateatern sätter upp Spelman på Taket
Samt att jag lyckats tjäna 2500 riksdaler på att vara smart och svår ("om jag var ren rik man...")
Inte alldeles oävet, får jag väl lov att säga

Nya serieprojektet jag gärna följer: Quillian

Ni anar inte hur jag längtar efter rödgrön gosgegga (gilla Göran, gilla Göran, gillagillagilla Göran!) Gnager gaddarna genom gudsförgäten gråt

Alverfolket anbefalles

För övrigt måste jag sprida det glada budskapet: hela Elfquestsagan ligger uppe på nätet, närmare bestämt här
Jag har suttit uppe och läst om hela - vad ska man kalla det? - eposet nu och åter låtit mig fångas av Winnowills ränker, Two-Edges ambivalenta ångest, Leetahs styrka och empati, Strongbows obändiga ilska inför allt nytt, lord Volls tragiska drömmar, Savahs profetiska mjukhet
Jag läser dem med modigare ögon nu än tidigare, låter mig beröras mer när känslovågorna går höga
Jag vågar se mer av Skywise och Cutter då de delar sina själsnamn, jag vågar möta den berättelse Winnowills blick har att berätta, inte om sig själv som karaktär utan om begåvade, omhändertagande men stolta människors eventuella bana
Jag kan nu säga att jag verkligen beundrar Wendy Pinis radikalitet - hur många idag vågar framföra en så direkt och svulstig historia i serieformatet? Och hur många vågar leka så mycket med sexualitet (Pini frångår inte bara heterosexualitet utan även monogami), och på allvar utforska de möjligheter en idé som "recognition" faktiskt innebär? Och kvinnokaraktärerna! Om det någonsin skrivits bra feministfantasy kan den sammanfattas i Elfquest - inte ens homoerotiken mellan Cutter och Skywise tillåts ta över à la Tolkien utan sätts alltid i perspektiv och sammanhang
Leetah, Savah och Winnowill formar på något sätt en perfekt triad av hjältinna, hjälpare och antagonist
Leetah lyckas vara stark utan att ta till våld (endast en enda gång gör hon det och då för att rädda sitt barn) - istället är hennes främsta vapen sina helande händer
Savah, som i alla andra berättelser hade varit den kloke trollkarlsgubben och mentorn, är här en avlägsen lärarinna och mormorsgestalt men hon blir trots det aldrig någon passiv Galadriel
Och så Winnowill, ett under av grym styrka, ambition och list men utan att bara bli en femme fatale - när Two-Edge hånar henne efter att hon misslyckats känner man verkligen hur en stark person nedgjorts, men inte en enda gång tillåter sig Pini att gotta sig åt hennes fall och försöka peka ut något slags "man får vad man förtjänar"-moral
Och även estetiken är värd att applådera - framförallt när det kommer till de högborna alverna: Savah, Winnowill, lord Voll, Aroree och Timmain
De eteriska dimmor som hela tiden tycks omge de äldre alverna och som de även är del av är på vissa uppslag något av en visuell orgasm inte helt olik de Yoshitaka Amano levererar

Jag tycker också om hur berättelsen hela tiden öka sitt fokus, som om kameralinsen öppnas mer och mer (inte helt olikt Tolkien här, när jag tänker efter)
Det första numret är ändå tämligen low-key, utan den shakespearska tragedin och episka storslagenheten, men det dröjer inte länge förrän de finner Savah och läsarperspektiven ökar i takt med att alverna själva börjar ana vilka de är
Men! Pini förenklar aldrig hela resan till en enda identitetsjakt
Hela tiden finns Winnowill, Two-Edge och de andra berättelserna som inte omfattas av Cutters resa men som påverkas av den
Cutter och the Wolfriders förstör Winnowills liv men hon finner ändå ingenting på samma sätt som Cutter och de andra gör
Och Two-Edge och lord Voll ska vi inte ens gå in på
Det finns gott om död och elände i Elfquest tänker jag nöja mig med att säga
Men om någon nu suttit under en sten de senaste trettiofem åren och missat det kära "Alverfolket" som de en gång i tiden så nesligt översattes till på svenska, känner jag mig manad att ta fram litteraturpiskan och tvinga vederbörande att ögonaböj följa länken ovan och läsa ett av fantasygenrens starkare verk
Läs i så fall "The Original Quest" - det är ändå den som är bäst och det finns en risk att uppföljarna förminskar den om man plöjer dem i ett svep efter originalberättelsen

Och om någon vill se Pinis arbete med Michael Moorcocks "Stormbringer" finns länken till den här

For your information va så trivs jag sketabra med mitt nya liv som pedofil i den långarmade lagens ögon om nån undrade
Tillsammans med mig i båten sitter... min 17-åriga syster samt omkring 50% av mina friends va
Känns gött tant Svea din löddriga gamla betongfitta
Bara för att du aldrig fått nån japansk pojksnopp vad - nä skärpning din otäcka rikshagga där säger jag! Om jag vill tittafsa på fiktiga gäjgajs ska jag väl få göra det te dess att ögon å andra kroppsöppningar böh på att läcka av frustande fluider har jag int rätt te det va va?
Nee förbenade snippsverige nu drar jag va å jag lovar jag hade stannat annars men vafan händer merej? (????) Rasistragata mangamoralist kapitalistklitta apoteksauktionerande lodisland
Du jag ha bara en sak att säga såna som dig å vet du vad de-e?
Eru dansk elleh? (?????????????????????????????? et cetera ad nauseam)

/Er piratpolare Kallisti

Låt människan älska jorden - hon kommer att bli jord
Låt människan älska den evige Guden - hon kommer att träda in i Guds evighet

- Augustinus