Jag har aldrig sett din läkande hand
Du kommer i mörkret, när ingen vet
Jag bidar i tystnad och tillit skygg
i ensamhet

Du min syster och mor, du och jag och ej jag,
ditt namn är natt, det är gåta skum
Jag anar dig väldig, mäktig, blind
och ljudlöst stum

Du vet fasors djup, som jag ej sett,
jag bävar att bryta din hemliga lag
Men tröst vet du mild, som nekas mig
av solklar dag

Jag har tigande gömt hos dig mitt sår
och värkt bland törne, tills själen var tom
I mörkret rörde du törnet -- det sprang
i vildrosblom

- Karin Boye, "Den okända"