tisdag 1 juni 2010

Kan någon förresten komma ihåg Nordman?
Jag tycker aldrig att han fick tillräckligt mycket uppmuntran, den gamle snusmumriken
Här klättrar han upp ur sitt övervintrade asahål, redo att med vadmal och sejdkonst rossla ur sig sin nordiskt oundvikliga ensamhet, en vevlirans och nyckelharpans Winnerbäck, men med mycket stiligare skäggväxt
Ibland undrar jag om Nordman stod Allfader Oden eller Lisa Ekdahl närmast
Och jag menar; kom igen, vem av oss kan fortfarande inte få Vandraren eller Laglöst Land på hjärnan, när man som minst anar det? Det är en bedrift av en skogstomte som ju faktiskt måste ha vuxit upp under en stubbe, en sorts Mowgli, fast uppfostrad av troll
Dessutom är det kul med folk som försöker se ut att vara femtio när de utan skägget skulle se att vara ungefär, tja, sjutton
Därför vill jag utbringa en skål för Håkan Hemlin och nordmännen

Just som jag skrev det hostade den blombukett jag för närvarande har i min vas
Srsly


Inte för att jag kan säga emot dem - under större delen av min barndom bodde jag med Hållbus Totte Matsson i Hedningarna och somnade till ljudet av folkmusikens finare förebilder och violiners vemodiga visor
Kanske känner de doften av Äppelbo gånglåt i min aura, kanske uppfattar de minnen av stråkar och en fiollärare med enorm, röd näsa och grått stålhår (ack, Sigurd, jag minns dig än)
Men törhända förhåller det sig så enkelt, att mina liljor diggar etnopop

Nåväl, nog om detta
Nu vandrar vi vidare, vi våldsamma vaner
Vamos