Irritationsmomentet über allt annat kvarstår: jag tycks inte kunna få mina stackars synapser att koppla att svärd och svartkonst, komplett med trollhackande trubadurer, barska barbarer och depressiva dvärgar faller in under givande sysselsättning
Men det är verkligen svårt så in i Norberg att stänga av kvalitetskonstapeln och låta den inre lajv-och-larv-beatniken komma till skrifts
Jag ägnade gårdagen åt att spotta och fräsa över det heliga helgalna landet, och sedan förvirra ett årsmöte för en intet ont anande bostadsrättsförening, sedan kom jag till Greklands undsättning och nu ligger jag här i sängen och försöker fatta och författa, det förra på nederländska, det senare på svenska
Jag har nu visserligen författat en rent djävulsk textmassa de senaste åren, men påfallande lite av det har varit av det skönlitterära slaget och nu, vet ni vad jag vill göra? Jag vill inte hellre än kräkas ur mig en lagom småtattig fantasyberättelse, utan att ta alltför mycket hänsyn till vare sig språk, story eller sannolikhet
Jag hävdar inte att jag skriver något av kvalitet - det vore förljuget och dessutom tämligen lätt att avfärda efter att ha slängt ett öga eller tre på de rabatterade rader jag planterat ut här i trädgården, rader av något som ibland känns som penséer, ibland som kaktusar
Men det hindrar mig inte att notera att jag för tillfället är tämligen fjättrad av en inre polispatrull av pompösa proportioner, en präntarens produktivitetshämmande prosaslaktare
Nej, låt mig få pröva på att prutta ur mig en pastisch till protagonist, en provokationslös person utan påhittiga, pigga påfund
Eller: hacka orcher samtidigt som man står och tvättar sina underkläder