Jag kom på mig själv med att tänka "en gång var även jag tjugo"
Någon måtta får det vara på hjärnan som tänker ock, ock, ock, nu står man med ena foten i graven, uj, uj, uj, och andra på äldreboendet, oj vavoj, och tredje i historieböckerna eller vänta nej just ja inte det heller för jag kommer glömmas bort av alla utom barnen ("alla" inkluderar barnbarnen)
Nej res dig, pojk! Ut och fånga din förlorade ungdom! Den bör vara tämligen lätt att få fatt på...Carpe diem, et mortem, et fnord...
Amen
