Fulot får sitta ensam och olycklig, för ingen vill putsa sanningen och säga att han är söt i hopp om desperat bajs-och-blasé-bumsande en sen onsdagskväll
Han har slutat drömma drömmar om kärlek han drömmer drömmar om att bli dumpad sån är han
När han tänker efter drömmer han förresten inte alls drömmar om att bli dumpad han kommer aldrig så långt
Han drömmer drömmar om att bli nobbad från första början och när han vaknar pillar han sig på kallingarna, suckar och ger upp - ligger kvar i sängen och limmar fast sig själv vid lakanen med egenproducerad gulsvett varje por ska hjälpa till kom igen nu då!
Fulot lyckas aldrig resa sig ur sängen kommer inte ens till QX för att se om några rynkande Gandalfs försökt stöta på honom idag när han svarar dem skriker de ändå "go back to the shadow!"
Han ligger kvar och känner hur ryggen börjar förmultna och hur fluglarverna kommer och bor i hans privata sängkompost och så tänker han:
"Om bara min mamma hade velat bli ihop med mig då hade inget av det här varit ett problem"
De enda barn han lyckats sätta till världen madrassmaggots-i-mörkermyllan äter sig in till hans ryggmärg och det blir ett himla stök
Någonstans på vägen och utan att någon allra minst han själv märker det dör Fulot och slutar som buffé åt sina små sängkamrater och brevbäraren hittar honom en månad efteråt en stor pizza av kött och vätskor över sängen och han tänker
Han vill ju bara bli älskad...

[tid i programmet för tårar eller uppkastade magsafter]