Moder Kallisti I, påvinna,
Guds tjänares tjänarinna
Till mina vördade bröder kardinalerna,
patriarkerna, ärkebiskoparna, biskoparna,
prästerna, diakonerna och till hela Guds fnord
Guds tjänares tjänarinna
Till mina vördade bröder kardinalerna,
patriarkerna, ärkebiskoparna, biskoparna,
prästerna, diakonerna och till hela Guds fnord
Det är med stor sorg vi har att tillkännage att vår väntade frälsare, den av och åt Gud smorde Messias, som sändes för att slutgiltigt upprätta herradömet, på jorden såsom i himmelen, inte dykt upp.
Våra lärde har sagt: Jag tror med full förtröstan på Messias ankomst, och om han än dröjer, väntar jag likväl varje dag, att han skall komma (Maimonides 12:e trosprincip).
Detta tycks tyvärr nu vara fallet.
Den väntade Davidssonen har nämligen (än en gång) avhållit sig från att dyka upp, genom Farfars orenhet. Det frälsningens kärl Farfar var korad att vara visade sig för svagt och bristfälligt, ett lerkärl, krossat mot marken.
Farfar tycks inte ha stått tillräckligt nära det åt Gud vigda livet, och vår Moder i himmelen har ansett det för gott att i sin oändliga vishet dra oss vid våra papala näsor.
Våra lärde har sagt: Jag tror med full förtröstan på Messias ankomst, och om han än dröjer, väntar jag likväl varje dag, att han skall komma (Maimonides 12:e trosprincip).
Detta tycks tyvärr nu vara fallet.
Den väntade Davidssonen har nämligen (än en gång) avhållit sig från att dyka upp, genom Farfars orenhet. Det frälsningens kärl Farfar var korad att vara visade sig för svagt och bristfälligt, ett lerkärl, krossat mot marken.
Farfar tycks inte ha stått tillräckligt nära det åt Gud vigda livet, och vår Moder i himmelen har ansett det för gott att i sin oändliga vishet dra oss vid våra papala näsor.
Vår efterlängtade Smorde kom inte längre än till detta:
Med anledning av detta bildar vi nu, den 25 februari 2009/1 Adar 5769/Sweetmorn, Chaos 56, vår Dam av Splittringens år 3175,
Ecclesia Salvator Avius
Den Bortflamsade Frälsarens kyrka
till minne av vår (tämligen misslyckade) Messias och Gud till ära.
Vår ärorika kyrkas historia inleds idag med en fasta som, på påvligt dekret skall pågå i två timmar, under vilken ingen dryck annan än de egna kroppsvätskorna och ingen föda annan än de egna kroppsdelarna må förtäras.
Detta skall vara ett påbud för vår stackars frälsares kyrka släkte efter släkte, intill dess någon lyckas klämma ut honom.
Låt oss be (på sämsta tänkbara, hemsnickrade latin):
In nomine Matris et Filia et Chaos Sancta: Amen
Omnipotentia, Sempiterna, vera, et viva Dea, in adiutorium meum intende:
Discordia, Regina Reginae, ad adiuuandum me festina:
Gloria Discordia, Mater, Filia et Chaos Sancta:
Sicut erat in principio, et nunc, et semper et in saecula saeculorum: Amen
O Domina, humimime tuam oro Divinam Maiestatem, expeditum mihi ut mittere digneris, Salvator tua
Discordia Lux Solis, Discordia Laus Semper: Amen
Vår heliga och (ännu ej alltför) allmänneliga kyrkas sorg är större än någon annans, emedan vi ej blott sörjer vår döde, trettiotreårige frälsares död, utan vår två månader gamla blodklutts.
Ve oss! Vilken helig kyrkokropp har fått utstå så mycket lidande?
Vår frälsare dog innan han ens dragit sitt första andetag.
Med detta vill vi ha sagt; vår sorg äger alla andras.
På denna dag, då vår heliga kyrka föddes, bör vi komma ihåg att detta sker på grund av vår (tämligen lama) frälsares död.
I likhet med alla messianska rörelser sänds Ecclesia Salvator Avius att förkunna och avlägga vittnesbörd om vår frälsares mysterium först efter att han lämnat detta jordiska, och således inte kan motsägas eller mobbas.
Detta heliga koncilium, som församlats i vår Dams heliga namn, hyser därför en ivrig önslan att låta alla människor upplysas av den kladdigt röda härlighet som avspeglar sig i kyrkans ansikte.
Som Clemens av Alexandria (nästan) sade i sin Paedagogus:
Med anledning av detta bildar vi nu, den 25 februari 2009/1 Adar 5769/Sweetmorn, Chaos 56, vår Dam av Splittringens år 3175,
Ecclesia Salvator Avius
Den Bortflamsade Frälsarens kyrka
till minne av vår (tämligen misslyckade) Messias och Gud till ära.
Vår ärorika kyrkas historia inleds idag med en fasta som, på påvligt dekret skall pågå i två timmar, under vilken ingen dryck annan än de egna kroppsvätskorna och ingen föda annan än de egna kroppsdelarna må förtäras.
Detta skall vara ett påbud för vår stackars frälsares kyrka släkte efter släkte, intill dess någon lyckas klämma ut honom.
Låt oss be (på sämsta tänkbara, hemsnickrade latin):
In nomine Matris et Filia et Chaos Sancta: Amen
Omnipotentia, Sempiterna, vera, et viva Dea, in adiutorium meum intende:
Discordia, Regina Reginae, ad adiuuandum me festina:
Gloria Discordia, Mater, Filia et Chaos Sancta:
Sicut erat in principio, et nunc, et semper et in saecula saeculorum: Amen
O Domina, humimime tuam oro Divinam Maiestatem, expeditum mihi ut mittere digneris, Salvator tua
Discordia Lux Solis, Discordia Laus Semper: Amen
Vår heliga och (ännu ej alltför) allmänneliga kyrkas sorg är större än någon annans, emedan vi ej blott sörjer vår döde, trettiotreårige frälsares död, utan vår två månader gamla blodklutts.
Ve oss! Vilken helig kyrkokropp har fått utstå så mycket lidande?
Vår frälsare dog innan han ens dragit sitt första andetag.
Med detta vill vi ha sagt; vår sorg äger alla andras.
På denna dag, då vår heliga kyrka föddes, bör vi komma ihåg att detta sker på grund av vår (tämligen lama) frälsares död.I likhet med alla messianska rörelser sänds Ecclesia Salvator Avius att förkunna och avlägga vittnesbörd om vår frälsares mysterium först efter att han lämnat detta jordiska, och således inte kan motsägas eller mobbas.
Detta heliga koncilium, som församlats i vår Dams heliga namn, hyser därför en ivrig önslan att låta alla människor upplysas av den kladdigt röda härlighet som avspeglar sig i kyrkans ansikte.
Som Clemens av Alexandria (nästan) sade i sin Paedagogus:
"Liksom Damens vilja är handling och denna handling kallas värld, så är Hennes avsikt människornas fördröjda frälsning - och denna avsikt kallas kyrka."
- Salve, Regina, Mater Abyssus,
- vita, dulcedo, et fnord nostra, salve!
