Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans,
Medgång och motgång här tätt följes åt
Skyar med solsken och suckar med gamman
Skiftar alltjämt på vårt jordiska stråt
Jorderiks gull, stoft är och mull
Himlen allen är av salighet full
Nyckfull är lyckan till väsen och tycke
Sorgen tar säte i konungens barm;
Ofta ett bröst under kosteligt smycke
Gömmer sin oro och hemliga harm
Alla har sitt, hårt eller blitt
Himlen allena är sorgerna kvitt
Välde och rikedom, visdom och ära,
Ungdom och hälsa i blomstrande år
Högt över andra sitt huvud kan bära,
Måste dock vissna och läggas på bår
Natt faller på, allt skall förgå,
Himmelens salighet ensam bestå
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
Vackraste ört kan ha gift som förgör
Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,
Morgonens glädje om aftonen dör
Brusande skär, hotar oss här
Himlen är hamnen och tryggheten där
Ångest skall bytas i frid som oss gläder
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
Armodet skrudas i rikaste kläder,
Svaghet förvandlas till kraft att stå opp
Ondskan skall stå, fängslad i vrå
Allting kan himmelen omskapa så
Låt då min lott och min lycka få falla,
Så som min Fader och Skapare vill
Avund må tömma sin giftiga galla,
Världen bedriva sitt ränkspel därtill
Sorgen skall dö, salighets frö
Växa till blomma på himmelens ö
- Thomas Kingo, "Psalm 269", 1681
Protestantisk eskapism och makaber mjältsjuka under ljuvt kyrklig skrud, åh, Discordia! Förruttnelse, hasta, o älskade Brud, att bädda vårt ensliga läger!
