Memento Mori

Och porten mellan dött och ännu ej dött står öppen, mellan levande och evigt levande
Det sköra lyser fram genom alla lager av skräckslaget självtröstande, av system uppförda för att lugna och dölja och skyla
Skyla den hårda sanning att vi alla köttets väg ska gå, och att vi alla kommer att få våra kroppar ömt omfamnade av döden
Förruttnelse, hasta, o älskade brud
Att bädda vårt ensliga läger
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger
Och även om portarna står öppna nu, och häxorna samlas till sabbat, och ylande jakter går genom höstkalla skogar, så är det denna sanning som avtäcks
Det påminner en om att hur skör man är - skulle jag snubbla på väg mot sängbordet och falla genom fönstret skulle jag krossas mot trappan tre våningar nedanför
Det är allt som krävs
Men i skörheten tycker jag mig också finna en uppmaning, en liten viskning om vad det innebär för livet, och vad bräcklighetens tråd tillför i livets väv - den ökar livets ofrånkomliga, dyrbara storhet

Samma öde drabbar alla,
den rättfärdige och den orättfärdige,
den gode och den onde,
den rene och den orene,
den som offrar och den som inte offrar
Det går den gode och syndaren lika,
den som svär eden och den som vägrar
Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes
Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döde
Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp
Bättre en levande hund än ett dött lejon
De levande vet at de skall dö, men de döda vet ingenting
De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta
Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen
Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta - Gud har redan sagt ja till vad du gör

- Predikaren 9:2-7