Atu XI

"Beauty and strength, leaping laughter and delicious langour, force and fire, are of us"

Am-in-dire-need-of-that-cheezy-shit-right-now-gibt-mir-gibt-mir-gibt-mir-ja
Vill känna styrka och kraft, energi och smidighet, brännande vårsol såväl inifrån som utifrån
Jag tror att det är på väg

Jag drömmer om moskéer och Män

Och nog måste jag säga att det känns,
som vore jag en eremit uppe på mitt berg
Mediterandes över tingens existens,
Och falukopparn, den blev grön av ärg

Jag har köpt en brownie jag inte vill ha, fokuserat på inre ljus på tunnelbanan (fokusera!fokusera!fokusera!fade out...), lyssnat på podcasts om Brahman och själens relation till den och till maya och snart går jag här och eldar smör eller något

Eller så slutar den planerade Jerusalemvistelsen i att jag sitter i någon gammal synagoga ute på landsbygden och läser förborgade kabbalistiska texter, låter skägget växa och kroppslukten förvärras medan jag tar mig genom de sju portarna och förbi de sju väktaränglarna och förlorar talförmågan och istället börjar uttrycka mig med att teckna hebreiska bokstäver i luften och då och då humma olika mantran (kosher mantran, förstås)

Nej, men i sanningens namn blir man ibland lite trött över västvärldens institutionalisering, som fått Toran inlåst bakom skåp, och mässan inlåst i små skåp, som sätter stängsel runt altaren och bygger höga kyrkor där Gud inte når ned och människorna inte når upp
Det är inte så det kan gå till, inte när man bes
Mina böner är inte "konungars konung! Vi lyfter våra hjärtan till dig i ödmjuk tillbedjan" - för mig tar den Heliga, välsignad vare Hon, bara på sig kronan några dagar om året, och då inte för maktens skull, utan för att åter blåsa liv och nåd i ett universum som behöver att Han sitter högst upp

Alf Hambe återvänder till mig med:

"Det högst härskande sitter inte och tynger människornas mark från en tron
Det färdas långt borta och nära som en dröm, en ständig rörelse mellan synligt och genomsynligt"

För resten av årets dagar... morgnar, kvällar, nätter - man blir lätt lite hemlighetsfull, förtegen, blyg (?), men vill inte förringa något eller lägga fram det sådär lagom distanserat eller kaxigt halvnonchalant - så är kronan bortglömd, och huvudet åtkomligt
Och jag minns mjuka kyssar och äkta dofter, fingrar som skriver namn över en rygg (ansiktet får jag inte se); hemliga, outtalbara namn, mina namn, hemliga och uppenbarade, och Namnet, hemligt och uppenbarat
Och någons mörka lockar glittrar av nattens dagg och någons andedräkt doftar av jord och blod, nåd och ljus
Skulle jag förringa det, krympa ned det till en kungakrona, det tumlande, rumlande, fumlande konstverk som skapas, på en bädd av kryddor, eller i alla fall på lagom tvättade lakan?
Vad är det som händer där? Kan man säga att det är ett "jag" som möter ett "du" - är "jag" så stor, och "du" så liten? Kan man säga att man fyller upp ett Jag, och att Hon får plats i ett Du?

Inte för att det alltid är så när man bes - det kan jag inte påstå
Men jag läser Bhagavad-Gita och missar alla poänger och tolkar bara om det till mitt eget och tänker "hineini" - här är jag
Och längtar och drömmer

Nå, frid vare med någon
Jag ska äta upp min brownie

Sedan fick jag för ett tag sedan frågan "om du var en dödssynd, vilken skulle du vara då?"


Men jag kom inte helt på vad jag kunde tänkas vara - somliga skulle kanske säga Lusta, andra skulle säga att jag är kysk som Jesu jävla moder
Ytterligare andra skulle föreslå Vrede, medan vissa frågar mig om jag någonsin blir arg
Min far skulle säga Lättja, andra kallar mig maniker
Jag får en viss identitetskris av den här frågeställningen, men vill samtidigt mena att jag nog främst inte kan identifiera mig med en dödssynd
Jag faller nog hårdast på mosaiska påbud - det här med 2 Mos 22:18 och 3 Mos 18:22 (festligt med versbeteckningarna, inte sant?) är nog där jag slår i väggen

När jag dör och man skriver en biografi om mig kommer jag framstå som en böghäxa och man kommer rota på konstiga foton där jag sitter i ett ashram med foten inkörd i örat och ler saligt med hebreiska tecken inristade över hela händerna och en tam golem bakom mig
Och så kommer man fiska fram anteckningar där jag ritat upp medvetet mystifika symboler och dragit diagram över hur man får kosmiska ormar att ringla sig upp genom ens stjärt
Jag borde bränna alla bevis på allt innan jag trillar av pinn (och låta mörda alla män jag tillhopagått med) - annars kommer det, det känner jag i min krokiga, lilla rygg

För det kommer faktiskt inte på tal att lägga om livsstilen och bli en gudsfruktig och rättfärdigt troende - även om jag blivit beskriven med "du är rödhårig, from och rättrogen"
Nå, nå - ångra, gör bot och sök förlåtelse!
Nej, en sådan mea culpa-industri är inte ett ackord i min melodi, jag vill bara vara fri, att utöva min lustiga heresi
Ändock! uppmanar jag er alla till självrannsakelse och frågan: vilka är de synder, vilka ni bedriva genom ert vardagliga leverne, ni maskar till människosläkte?

Hade vi varit den helga skrift trogna i detta fallfärdiga land hade jag stenats två gånger - hur står det till med dig?
Vänd om, du fallna
Jag fortsätter vidare
Vi syns

För övrigt

Anser jag att Kartago bör jämnas med marken
Men till dess lägger jag upp en text som får bevisa hur min vänskap tar sig uttryck (text jag mailade till qx-medlem av det äldre slaget då en vän gästade honom):

"Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig! Ett barn är dig givet, en ung man av Göta ätt. Honom må man icke röra såsom man rör sin hustru, eller ligga hos såsom man ligger hos en kvinna, då göra man en styggelse och båda skola straffas med döden; blodskuld låder vid er
Med honom må man icke begå Sodoms synder – eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för ditt onda väsendes skull, och en vind skall blåsa från norr och bringa samma fördärv över dig och ditt hus och dina slavar som bragtes över Edoms konungar
Vem du än är, du stora berg – inför vredens flammande ljungeld skall du bli till slät mark!
Tag dig i akt, du människobarn, och gå rättfärdighetens smala väg, på det att himlen icke måtte sluta sig för dig
Tag dig i akt

I övrigt; ha en fortsätt trevlig dag!
Kallisti"

Vintern rasat ut bland våra fjällar

Insåg just att jag gömt disk i garderoben och lyst upp min natt med ett gravljus för att jag inte orkade resa mig och tända lampan
Och så saknar jag redan påskmusten

Nej, nej, nu är det nog dags att gå och ansa könshåret och bli en människa igen
Det är ju vår - nu ska man bli nyttig, frisk och sund
Slut på Snickers och släpphänthet - nu väntar det nya livet med algtvålar, Renée Voltaire-snacks (pumpafrön), bröd bakat på cementblandsatser och stavpromenader med hunden och mannen