"Lingonsylt - äppelkräm, gör dig ännu ej bekväm
Nej, spring kvickt bort, du tomte kort,
Ät en sten, likt grinig ren,
Piska smör, just som sig bör
Och hinka klegg, som tatts från drägg
Så finns den frid, som Buddha blid,
Tjock och hårig (getakid),
Tog från himlarnas absid,
Och stoppa i sin mun så vid
Om shanti shanti..."
Än en gång återvände Kallisti till sitt mer talspråkliga, lättare uttryck och än en gång finner man att hon låtit sig inspireras av andra religiösa symboler i sann jungiansk anda. Hennes innerliga längtan efter själaro och balans har här samlats i täta, suggestiva rader - ett pärlband av rim som tillsammans väver en nästan olidlig intensitet
Detta stycke poetik skrevs ursprungligen till Farfar, men de råd som gavs tycks lika mycket vara riktade mot Kallisti själv - hennes undermedvetnas förmanande röst som samtidigt så träffsäkert målar upp en bild av författarinnans liv i all dess eteriska frihet, men också dess svarta svårmod.
