Rabbi Levi sade: "Efter dessa ord" (1 Mos 22:1) som Ishmael sade till Isak. Han sade till honom, Ishmael till Isak: "Jag är större när det kommer till bud, för du omskars när du var åtta dagar och jag när jag var tretton år."
Han sade: "På grund av en lem skulle du få förolämpa mig? Om den Heliga Välsignade hade sagt till mig: 'Offra dig själv inför mig' skulle jag offra mig!"
Genast prövade G-d Avraham.
(Sanhedrin 89b)

G-d min G-d
Jag inser vad som lockar "efter dessa ord", en längtan att få säga, även jag, att jag ännu inte offrat nog
Jag har låtit Dig ta mitt kön, jag har legat på britsaltaret (brisaltaret?) och jag vet vad jag gav då
Men jag vet, jag känner min längtan, att du ska avkräva mig mer än så, att du ska säga "bränn upp hela dig själv på mitt heliga berg"
Jag kan längta med akeidalängtan, längta efter att bli bunden på altaret, skuren med kniven - eller tumnageln, om så krävs - för att perforera mig, punktera mig
Att penetrera mig vänder jag mig dock till dig för
Om jag skärs upp, kommer du då över mig som en eld och förtär mig som du slukade Nadav och Avihu?
Min längtan att bli bunden är en längtan att bli tagen

Simone Weil sade att i valet mellan frälsning och att lyda dig skulle hon välja att lyda dig
Jag håller med
Jag vill kunna stå på knä, som Isak i Rembrandts etsning, och vänta på kniven
Jag vill att någon säger b'rachan över shechita, och att jag får svara "amen"
Det är inget jag kan kontrollera - jag kan väl inte kontrollera själva lydnaden? Snarare vill jag böja mig inför själva böjandet, i min längtan att bindas på det enda altaret vill jag bli bunden bortom val
Temura, temura, substitut, substitut - bönen är ett substitut för offret, offret är ett substitut för mig
Ani avdecha, ben amatecha, jag är din slav, din tjänarinnas son - just så
Pappa skulle aldrig kunna offra upp mig - han har inte tillräckligt mycket kärlek för det
Mamma är din tjänarinna, och hennes kärlek är nog
Men hon kan inte heller offra mig
Kan Isak offra sig själv? Kan han vara the lonely man of faith? Måste inte någon annan offra honom, skänka honom döden?
Det är kanske därför Isaks offer/nästan-offer räknas medan Nadavs och Avihus faktiska död inte gör det
Deras död var självförvållad, medan Isaks var ett mord/nästan-mord

Ibland:
Min kropp är så liten, lämnar knappt spår i höstleran
Vinden behöver nästan inte väja för den
Och tänker:
Den kan inte härbärgera hur mycket smärta som helst
Då och då pustas den ut, dunstar som driver i novemberblåst

Ibland:
Är jag en yta av hud som behöver
Linjer som kröker sig enligt någon annans gravitationskurvor
Blod som rusar mot ytan - stim av sprattlande småfisk som blänker i solen
Och sjunker igen, en mindre rytm i den större
Puls som långsamt slår på trumskinnet

Och ibland:
Drar jag ihop mig, krampar jag samman kring mitt eget hjärta
Förmår varken hålla fast vid eller släppa taget om
Den första kyssen i en tarrsäng ute på Orust, två darrande femtonåringar i mörkret
Eller på en madrass bakom en bokhylla i Jerusalem, rädd för kackerlackor
Eller, förstås, i en säng en tidig lördagmorgon då två blickar inte kommer ifrån varandra
Jag trycker mig så tätt intill minnena att de spricker och skär mig