Tid passerar i tid och otid
Jag blir påmind om människor jag vidrört, vidrör, insha'alla kommer att vidröra
Det sköra och bittra i människohud, att vakna och känna en puls vid sidan av ens egen, någon annans lungor men som drar samma luft som ens egna
Det är en tvetydig nåd, detta att älska vad döden vidrört
Vad förgängligheten kommer att slita ifrån en, eller tvinga en att själv kasta undan

Men igår kom Sinterklaas till Nederländerna och drev ungarna över besinningens brant