måndag 14 december 2009

156 - ridån faller

Så kommer en era till sitt slut
Jag trodde verkligen att jag skulle påta i trädgården längre än vad som nu blev
I övermorgon har trädgården funnits till i ett års tid
Idag skriver jag det hundrafemtiosjätte inlägget, och stänger därmed grinden hit
Jag har hyrt in en kerub med eldsvärd med den tydliga uppgiften att hålla mig borta från att skriva, och så länge han sköter sitt jobb så får trädgården stå och förfalla

Ett år har sammanfattats här - inga fleråriga blommor har fått visa upp sin ihärdiga kraft än, men så är väl allt förgängligt också
Strax efter att jag hade börjat skriva här, rättare sagt, för elva månader (minus en dag) sedan förändrades mitt liv
Jag hängde inte riktigt med i svängarna själv, och förstod nog inte helt vad jag stod inför, men jag skrev det här inlägget för att markera händelsen
Det kan tyckas ytligt och banalt, men så kan väl alla människors liv sammanfattas, med den sörja som ligger mellan de två orden
Och ändå finns ingen lögn större än den - jag har tagit många mörka promenader med min mor de senaste dagarna, och fått höra om hur hon flyttade ut, hur hon bröt med sina föräldrar, hur hon många år senare försonades med dem, hur verklig hennes resa har varit, och hur hon än en gång träder fram som en riktig människa, med klara minnen och bevarade känslor från tider som fanns innan jag kunde säga detsamma om mig själv
Och det känns lustigt, detta att jag också kommer kunna sammanfatta mitt liv, så nyansrikt, fylligt och verkligt som det är, på ett par meningar och mina barn, om de inte gräver, kommer kunna passera över det med blicken och tänka att mer var det inte med det
Lustigt, men någonstans också betryggande, för det betyder att alla dessa ointressanta hyvelspån till människor man gnuggat sina axlar mot genom livet för att ta sig fram, bär runt på precis lika stora världar som...
Banaliteter, som sagt - det där var väl inte dagens stora vishet, men det är skillnad på att veta och förstå

Domen är på ingång, och den röda damen kallar
Efter detta inlägg vet jag inte var jag är på väg

Se mig där jag sitter nu: i byggdammsfläckiga stuprör, en grön t-shirt och en rutig grå gubbtröja (som verkligen inte passar till den gröna t-shirten som anas) i en stor, ekande lägenhet i Falun, där det enda som finns kvar är en dator som nu står på en diskbänk, tolv gula post it-lappar, två vita, ett litet block, en plastficka, två telefonböcker, en handbok för köksfläktar, ett par ritningar, en mössa, en penna med "hälsningar från GAGNEF BYGG AB" (ring dem på 0241-62623/0704802067, om ni skulle drabbas av en psykos), en mobiltelefon, en vattenskål i metall för en hund, en röd plastkasse, ett par sladdar, ett litet däck som tjänar som hundleksak, ett modem, en rock, en ryggsäck, ett par handskar, en halsduk från Indien, en fickhandbok i nederländska (Norstedts, 20000 ord och fraser - urusel, men man kan slå upp 'vätesuperoxid' i den - 'het waterstofperoxide'), en scartkabel, en mopp, en skurhink, en dammsugare, en liten hög reklamblad, en urdragen digitalbox, ett par sandaler, två verktygslådor, en soppåse och en hink innehållandes: en diskborste, en trasa, fönsterputs, en flaska grön såpa, en toalettborste
Utanför faller snön och det är flytt för somliga
Inte för mig - jag har inget hem just nu

Se mig där jag sitter om tio dagar, på julafton: jag vet inte så noga, men det är i alla fall i Amsterdam

Och jag tänker; det finns andra stränder än denna
לך לך
Gå då