Det vore trevligt om folk inom vår fina fluffiga folkkyrka inte ständigt, varje stund och timma, gjorde sitt allra bästa för att pulverisera den lutherska traditionen och göra suspekt, sötsliskig sylt av den
Den kära Ewa Lindqvist Hotz ifråga tycker att man borde byta namn på kyrkoårets sista söndag (den innan första advent, dårå) från "Domsöndagen", enär detta stör hennes Segloraskadade nerver - alternativen tycks vara "Hoppets söndag" eller "Försoningssöndagen" och hon säger sig längta efter en motsvarighet till judendomens Yom Kippur, försoningsdagen
Nå, kanske borde någon upplysa Ewa, utbildad teolog och präst, att Yom Kippur har ett annat namn; Yom Din - fucking jävla domedagen
Vad är det starka med Yom Kippur, som gör att till och med Stockholms tämligen slappa judenhet går man ur huse för att klämma in sig i synagogor, hyrda lokaler, församlingssalar, mm.?
Kanske det att hela dagen går ut på att få en att känna sig så neriskoskaften dålig och eländig att man inte kan undvika katharsis?
Kanske det att man, förutom att inte äta eller dricka ett gram på 25 timmar, plöjer en bok på ett par hundra sidor som helt och hållet handlar om hur usel man är på precis allt?
Kanske det att det starka språket ruskar om en, påminner en om ens skörhet, ens brister, ens mål och ideal, att det manar till eftertanke och inte låter en slingra sig undan som en hal ål - att det öppnar dörren för ärlighet och självförbättring?
Ewa borde kanske bläddra sig igenom en machzor, en gudstjänstbok för Yom Kippur, och se vad hon sedan tycker - och någon skulle kanske sitta bredvid Ewa och påpeka att det inte finns någon försoning utan förlåtelse, och ingen förlåtelse utan bot, och ingen bot utan ånger, och ingen ånger utan att man fattar att världen kanske inte bara är persika raktigenom
Det har aldrig slagit Ewa att världen inte blir bättre av att man fifflar med predikotexter, gömmer undan jobbiga bibelstycken och häller sirap på allt eländigt man ser runtomkring sig?
Bibeln hade inte varit intressant eller relevant om den inte beskrivit verkligheten, men nu gör den det; det är därför den är så uppåt väggarna blodig, eländig, incestuös, intrigtät, etc.
Ska man måla av ett landskap måste man till slut doppa penseln i de mörka färgerna - annars får man inte fram några skuggor, och då kan man inte direkt sägas ha åstadkommit ett trovärdigt alster i slutändan
Nu råkar jag mena att bibeln har den renhårigheten att den tar i de jobbiga ämnena; den väjer inte undan för kvinnor som sågas i tolv bitar (för att skickas som presenter till omkringliggande stammar) efter att ha gruppvåldtagits till döds, eller för döttrar som bränns levande på bål av sina fäder, Gud till ära och pris, halleluja
Den drar sig inte för att sätta eld på prästsöner, dänga ungar mot klippblock, låta två systrar supa sin far full och ligga med honom, få den messianske überkungen att sända en kille i döden för att få knulla hans fru, etc.
"Tyvärr har inte svaveldoften utplånats eftersom namnet på söndagen liksom flera av texterna finns kvarBibelberättelserna om vad som skall ske vid tidens slut kan fortfarande skrämma slag på den frommaste kyrktant – som jag själv till exempel
Som präst och ledare för gudstjänsten frågar jag allt oftare mig vad syftet är med att att fortsätta föra dessa berättelser vidare," säger den kära Eva
Mitt råd till henne blir kanske att, om hon inte kan ta detta, sluta mixtra med det bibliska arvet och istället leta rätt på en annan jävla religion än någon av de två (tre) som sprungit ur bibeln
Blir hon så upprörd över världens grymheter, och bibelns mod att ta i dem, kanske hon ska sätta sig och titta på Teletubbies ett tag istället, eller köpa sig en Care Bear, och meditera regnbågslycka över hela jorden - som förstås ändå inte behöver den, för det handlar ju ändå bara om en stor mjuk myspys-Gud som vill alla väl och som därför skapat en stor mjuk myspysvärld (för det är den enda slutsatsen man kan dra att en god Gud skulle göra, ja säg halleluja och skjut mig i huvudet)
Verklighetens mångbottnade Gud uttrycker sig dock genom en verklighetens mångbottnade skrift, och att pilla i den är som att retuschera foton på människor man tycker är lite för fula
Bibeln är Ordet på jorden, och kan inte på något sätt vara frånkopplat jordens villkor eller faktiska tillstånd - givetvis skrämmer bibeln slag på en, men inte mer än vilken nyhetssändning som helst, och klarar man inte det borde man kanske gå och bli anakoret i närmsta kyrka (Skansen bör dock kanske undvikas)
Nå, Ewa kan väl få avskaffa sin domsöndag och prata om "Hoppets söndag" - personligen tror jag att "hoppet" är tämligen värdelöst utan att man först inser att det finns elände
Ingen dödsskuggans dal - ingen herde som för en i vall på gröna ängar
Jag kan känna att det är ren hädelse hon pratar om, i det avseendet att hon inte litar på att Gud, "som skapar ljus och formar mörker", kan finnas i en bristfällig eller i vart fall jobbig värld
Gud hindrar inte Josefs bröder från att kasta honom i brunnen, men hjälper sedan Josef uppför livets många trappsteg tills han står som guvernör över Egypten och efter tjugotvå år (!) möter de bröder som försökte mörda honom
Guds nåd - eller kanske rättvisa, jag ser ingen tydlig skillnad där - arbetar inte genom att sopa under mattan
Snarare då genom att dra upp och spänna ögonen i
Det är i botgöringens dunkel som man kan skymta ett stilla ljus, mellan tårarna som man kan se att Hon finns där, även där, allra mest där
Och det är där Yom Kippurs storhet ligger, denna mest otippade av populära högtidsdagar (man tänker att random sekulära medelCohens skulle göra allt för att undvika den dagen på året och istället supa skallen av sig på Purim eller något)
Och det är därför jag är glad över att den där kvinnan inte har möjlighet att lägga labbarna på Yom Kippur/Yom Din och släta över den med ett halvdussin lager relativiserad nötcreme
Luther, det är du och jag mot dem i det här...
